Sjömansspråket: Från sjöfolk till skeppshandlare

Posted by Erik SM7DZV on 20 maj, 2017 in Nyheter |
(#14. 2017-05-20) 
2017-05-22: Rättelse om styrman Billson.
Sjömansspråket logo

SM6VTR Jan 1 sp

Jan Höst, SM6VTR

En gammal fartygstelegrafist hörde av sig till redaktionen om  Jans berättelser om åren på sjön:

– Det är nästan som om man själv på nytt vore ute till sjöss…

Vår artikelserie fortsätter i dag med ett nytt avsnitt ur telegrafisten Jan:s SM6VTR dokumentation av sjömansspråket, från A till Ö, ”innan allt hamnar i radioskugga”.

 

I dagens avsnitt botaniserar vi på bokstaven S, från sjöfolk till skeppshandlare. Allra först får vi stifta bekantskap med ”Brantevikarn”, kaptenen Gustav Persson.

Sjöfolk

En del av alla man mött till sjöss har satt sina spår. En av de första var kapten Gustav Persson, kallad Brantevikaren, för det var på den skånska ostkusten han var född. Han var över sextio år när vi träffades på ms Gandia. Han var rejäl med en pessimistisk läggning till sin natur. Med andra ord kunde något gå åt helvete så gjorde det de, trodde han.

 

En gång då jag stod på bryggan då vi skulle gå ut från Genua så vände han sig mot lotsen och sa ” Remeber Mr. Pilot that you have 3000 horsepower behind you!”. Lotsen såg inte imponerad ut.

Långkalsonger och skärmmössa
Ibland kom han upp på bryggan i klädd långkalsonger och uniformsmössa. Vi närmade oss hamn, och en dag hade han inte fått på sig mössan. En fiskmås kom ilsket störtdykande mot skepparen och sket på hans flint.

Ett lakoniskt ”djävla tur att jag inte hade mössan på”, var enda kommentaren från skepparen.

Han hade en inåtvänd humor av det stillsamma slaget, men ibland då vi hade några passagerare samt fått sig några glas kunde han stämma upp i en visa som handlade om Karl den tolfte. Den hade nog tjugo verser, och passagerarna hade ofta turnat in innan han var klar.

Omtyckt av alla
Brantevikarn var en duktig sjöman sa alla. Han hade nog inga ovänner. Jag gillade honom,  och jag tror att han gillade mig.

Styrman Billsson en annan sjöbjörn
Styrman Evald Billsson var en annan sjöbjörn. Han var obehörig men i högsta grad befaren. Han hade läst in östersjöskepparexamen och seglade därför som andrestyrman. Han var nästan fyrtio är äldre än jag och han lärde mig mycket om både sjön och livet. Han gick aldrig i land. Hade på äldre dar träffat en kvinna, och gift sig. Hon var hans allt.

Skepparen och Hökaren kunde också fungera som grillmästare då det begav sig. Skepparen ”Fritjof ” Andersson. Svensk uteseglare i amerikanska och norska utflaggade rederier.

Foto från gemensam mäss.

Skylight

Det var de gallerstålluckor, eller så kallade fönster i taket till maskinrummet som vätte ut i det fria.

Saxpress

Detta är en företeelse känd av alla på svenska oceangående fartyg. SAX har inget att göra med saxat ur dagspressen, utan är en svensk anropssignal på telegrafi. Den användes då ett svenskt fartyg försökte komma i kontakt med ett annat svenskt fartyg.

Nyheter från TT
SAX-presset var ett sammandrag av TT:s dagliga nyheter. Det sändes på telegrafi av Göteborg Radio/SAG på kortvåg och mottogs dagligen av svenska telegrafister över hela världen.

Meddelandet kopierades sedan och lades ut i mässar och dagrum och var mycket uppskattat. Beroende på var fartygen befann sig på jordklotet varierade mottagningsförhållandena. Ibland hjälpte svenska fartyg till att transitera till varandra. Säg den telegrafist som inte helt eller delvis skapat egna nyheter när mottagningsförhållandena varit för besvärliga. Detta i ett enda syfte, att glädja sina skeppskamrater med ”nyheter” från hemlandet. Första april skämt förekom också i presset.

Skattechock 1 april
Själv skapade jag en gång nyheten ”att alla utländska medborgare ombord på svenska fartyg skulle betala 50 procent i skatt och alla svenskar endast 10%. Ungefär som förhållandet var fast tvärtom. Det skulle börja gälla den 1 maj.

Då jag på kvällen lade presset på bordet i befälsmässen kom vår spanske andremaskinist just in. Han börjar läsa presset och får ett fullständigt utbrott och börjar gorma och svära. Han vevar med armarna och nedkallar alla förbannelser över de svenska myndigheterna.’

Jag tänker att jag måste lugna ned honom innan han törnar för gott och tar presset och pekar och säger- Ser du inte att det är den förste april.

-Jo skriker han tillbaka, bara en månad kvar.

Som sagt nyheterna från Svedala var mycket uppskattade.

Sjöben

Det får man till sjöss, då man vant sig vid fartygets rörelser. Själv seglade jag en gång med en servitris som fått för sig att pröva på sjölivet. Hon mönstrade på som salongsuppasserska.

Vi gick ut från Göteborg en blåsig novemberdag. Knappt hade vi passerat Vinga förrän fartyget som var på lätten sätter igång att rulla ordentligt. Fyra passagerare hade tillsammans med skepparen och chiefen satt sig till bord i salongen inväntande premiärsupén.

Plötsligt slåss dörren till salongen upp och in far salongsuppasserskan med soppterrinen. Hon tar två steg in sedan gör fartyget en riktig överhalning och uppasserskan med terrin och allt far i durken, till allas förfäran.

”Det var soppan. Om ett ögonblick så kommer varmrätten”
Kvinnan som varit med förr i det hårda kroglivet reser sig upp och vänder sig till gästerna och säger:

– Ja det var soppan, om ett ögonblick så kommer varmrätten.

På vägen ut hör man hennes mumlande kommentarer:

– Fan, det var ingen som sa att man skulle ha Kalle Anka-fötter till sjöss.

Hon fick sedermera sjöben.

Sjöfartsbok

Det var en bok som varje sjöman hade. Där skrevs på- och avmönstringarna in på respektive sjömanshus där mönstringen skedde. Farten och tidpunkterna var viktiga för det visade hur mycket tid man gjort som t.ex lättmatros för att sedan få mönstra som matros. Det gällde för alla befattningar ombord. Boken som var försedd med foto och fungerade även som pass.

Sjösjuka

Mot denna finns inget hundraprocentigt botemedel. Inte ens dallrande fläskbitar som man lurar på nykomlingar till sjöss. Även befarna sjömän kan efter en tid iland drabbas, då de återvänder efter vederlag och semester.

En riktig gammal sjöbuss, som jag tillbringade en tid tillsammans med, berättade att den enda gång han blivit sjösjuk var då han tillsammans med sin hustru, på sin semester, satt med henne i syrenbersån och gungade i den nyinköpta hammocken.

Sjöjungfru

Sådana har jag aldrig sett på havet. Det sägs att hon med sin sång lockar sjöfarare till sig för att få fartyget att förlisa.

I hamnarna finns det däremot sjöjungfrur. Dessa är visserligen inte heller stjärtlösa men de har två ben.  Ja, när man tänker efter så var de nog inga jungfrur heller.

Sjökor

Antagligen blandade sjömännen förr ihop begreppen, och såg vad de ville se. Alltså såg man en sjöko på ett skär och trodde man sig se en sjöjungfru.

Skaffning

Det var måltiderna ombord. Efter avslutat reste man sig och sa ”Väl bekommet”.

Så kunde julbordet se ut.

Skepparen

Kapten, dvs. skepparen, är befälhavare ombord. Han är högste chef och hans ord är lag. Han svarar endast inför Gud och ibland rederiet. Han har sjökaptensexamen som de flesta styrmän också har. De flesta styrmän blir med tiden befälhavare under förutsättning att inte rederiet går i konkurs eller att han är inblandad i för många grundstötningar.

En skeppare jag seglade med hade som vana att till rederiet ringa och varsko när fartyget hade avgått. Då kunde det låta så här

”JAG avgick från Alexandria kl 1430”. Vid ett tillfälle så kunde inte rederitjänstemannen hålla sig han svarade. ” Va bra, hoppas du tog båten med dej.”

Vid ett tillfälle fick vi en lätt grundkänning. Då var det annat ljud i skällan. ”VI gick på grund idag”.

Skepp som mötas i natten

Utan tvekan har det varit många skepp man mött i natten men så ock människor vilket framgår av följande självupplevda historia.

Rendezvous med Ile de France

Ms Fidelio där det hela utspelade sig.

På sextiotalet var jag mönstrad som telegrafist på en av Wallenius bilbåtar som mestadels gick mellan Bremerhaven och Newark. Dessa fartyg var på intet sätt att jämföra med Wallenius hypermoderna flytande garage som ett tiotal år senare trafikerade världshaven. Det var istället en konventionell styckegodsare 7000 ton och med 4-5 lastluckor. Detta innebar att även då vi var fullastade med bilar och ballasttankarna fulla så var fartyget ganska vekt och rullade fruktansvärt.

En solig eftermiddag lämnade vi denna gång Wallhamn bound Newark. Det var mitt på sommaren och vi hade en del semestervikarier ombord. Tredjestyrman för att nämna någon var en obefaren tjugoåring som hade tillbringat en termin på sjöbefälsskolan i Kalmar. Han var mer intresserad av Rolling Stones än navigering och sådana petitesser.

Ont om folk. Många semestervikarier
Det var ont om folk. Detta innebar för skepparens del att han tillbringade mycket tid på bryggan under tredjens vakt. Lite disträ och glömsk var vår kapten men han hade i alla fall självbevarelsedrift.

En vikarierande timmerman hade vi också fått ombord. Han var holländare men svensktalande och i början på de tjugo. Timmermannen skulle göra en resa för att sedan åka till Amsterdam för att gifta sig Ofta visade han med största förtjusning ett fotografi på sin äppelkindade tyska Mädchen.

Vi hade en behaglig resa över Nordsjön men mottagna väderleksrapporterna från brittiska och amerikanska kuststationer förebådade lågtryck och oväder. Mycket riktigt, efter ett par dygns resa så började det blåsa och sjön byggdes upp. Solen sken fortfarande men båten slingrade sig avsevärt. Båsen och timmerman var sysselsatta med arbete på en av livbåtarna, en allmän översyn. Tidpunkten var kanske illa vald med tanke på fartygets krängningar. Eller var det därför, vid närmare eftertanke.

Efter lunch satt andrestyrman och jag i hans hytt och diskuterade vår stundande semestrar. Två månader skulle sitta fint efter ett flitigt korsande av Atlanten. Speciellt vintern hade jobbig då det ena ovädret hade avlöst det andra.

Vinschen släppte. Timmerman allvarligt skadad
Plötsligt hör vi skrik och slammer i gången utanför och dörren rycks upp. In kommer båsen med ett blodigt bylte hängande över sina axlar. Det är timmerman. Han har varit försedd med solglasögon och under arbete med vinschen till livbåten och tappat greppen vid en överhalning. Veven träffar solglasögonen vilka splittras och skär upp ansiktet från tinningen ned till halsen.

Det är en fruktansvärd syn. Kindbenet lyser vit genom köttslamsorna och mungipan hänger ned. Han har ett djävulskt grin i ansiktet och blodet pulsar ner på durken. Otroligt nog är han fortfarande vid medvetande. Andrestyrman gör ett fantastiskt arbete. En snabb rusch till medicinskåpet och med hjälp av hökaren, som kommit in, och mig lyckas han dels köra i timmerman som vrålade, en spruta opium och dels stoppa blodflödet med flera tryckförband. Allt detta inom loppet av ett par minuter.
Nästa steg var att tråckla ihop det femton cm gapande snittet. När jag säger tråckla så menar jag det. Det var inte frågan om någon plastikkirurgi precis, men här gällde livet.

Kontaktade US Coastguard
Efter samråd mellan skepparen och andrestyrman så beslutades att US Coastguard skulle kontaktades.

Vädret hade nu på kort stund blivit riktigt dåligt – Murphys Lag  kan tänkas. Skepparens bedömning av vädret var severe gale. Fartyget krängde och stampade, speciellt vid ”bottenslagen” då nästan allt skakade löst och föll ned. Jag bemannade radiostationen, satte mig på stolen som satt fast med en kätting i durken och pressade upp knä mot undersidan av skrivbordet för att spjärna mot rullningarna.

Medan sändaren värmdes upp letade jag US Coastguards frekvens på mottagen. Hörbarheten var god och jag vred om Stand-By-vredet till ”Send” och anropade dem. Efter ett omedelbart svar och då mitt meddelande var överfört fick jag tillbaka ”Stand by on frequency 30 minutes”.

Timmermans tillstånd förvärrades
Timmermans tillstånd hade nu förvärrats. Han hade troligen drabbats av chock och var nu på gränsen till medvetslöshet. Efter tjugo minuter var jänkarna redo med svar. Vi fick ett medical advice hur vi skulle behandla holländaren. Meddelandet slutade med att vi skulle ta kontakt med Frankrikes stolthet, passagerarfartyget Ile di France, som enligt USCG skulle vara i vårt grannskap. Jag tackade för hjälpen och USCG önskade Good Luck.

Vädret hade nu ytterligare försämrats och jag hade allt sjå i världen att hålla mig kvar i stolen. Allt som inte hade blivit sjösurrat for omkring i hytten. Efter att ha kollat upp Ile de France startade jag sändaren igen och körde igång anropet. Inga problem hon var tydligen varskodd och svarade omedelbart. Men nu började det hända grejer. Efter ett fruktansvärt bottenslag så att hela fartyget tycks stå stilla och därefter skaka som en våt hund så flyger dörrarna till sändaren upp.

Kortslutning i radiostationens strömförsörjning
Sändaren är stor som ett dubbelt klädskåp. En stor eldslåga slår ut från nättransformatorn som suttit punktsvetsad på ena sändardörren. Det blir mörkt i hytten och mottagaren tystnar- full kortis och alla säkringarna har rykt.
Efter några manövrar lyckas jag koppla till batteridrift och får igen den nödmatade reservsändaren.

Med reducerad effekt får åter kontakt, nu via ett brittiskt fartyg som tydligen avlyssnat trafiken. Tidpunkt och position bestäms med Ile de France om ett rendez vous efter att skepparen insett att nu gällde det timmermans liv. Fransmannen har två läkare ombord och att redo att ta sig an vår man.

Rendez vous med Ile de France
Efter en timme dyker passagerarfartyget upp vid horisonten. Vi närmar oss varandra med stor försiktighet. Skepparna utvecklat VHF-trafik och snart är vi endast kanske en kvarts sjömil från varandra. VHF:erna går varma och vi bemannar en livbåt. Det var vid den som olyckan inträffat.

Timmerman blir stadigt sämre, nu djupt medvetslös och alldeles grå i det vanställda ansiktet. Vårt folk med ett allvarsamt uttryck i ansiktet lyfter ned honom i livbåten som sjösättes under stort besvär men med otroligt gott sjömanskap av båsen och andren.

Färden över till fransmannen går förvånansvärt bra i den grova sjön. Vi tappar dem i sikte från då de ligger i vågdalarna men det dyker upp med vattnet sprutande över dem. Timmerman blir enkelt upphissad på det stora passagerarfartyget och vår livbåt ger sig tillbaka där de mottas med applåder.

Timmerman överlevde…
Efter ett ömsesidigt signalerande med tyfoner och över radion fortsätter vi våra resor mot öst och väst. Ett dygn senare talar jag med våra hjälpare i nöden. Åter, med hjälp av britten, och får veta att timmerman är utom all fara och hade vaknat ur sin medvetslöshet.

Mina tankar gick ofta de närmaste månaderna till den i ansiktet vanställde timmermannen och hans giftermål. Hur hade det gått? Det tog tre år innan jag fick svar på mina tankar. Jag var då ombord på Svenska Lloyds ms Lombardia. I Oporto hade en av våra spanska matroser drabbats av blindtarmsinflammation och blivit sänd iland.

Rederiet varskoddes och i Lissabon skulle vi få en ersättare. Världen är liten som det sägs. På kajen stod holländaren. Att det var han stod skrivet i ansiktet på honom i dubbel bemärkelse. Ett femton centimeter långt ärr lyste vitt i det solbrända ansiktet. Efter ett ömsesidigt omfamnande lovade han att vid ett lämpligt tillfälle berätta vad som hänt.

… men hans blivande brud flydde
Tillfället infann sig på Los Caracoles i Barcelona efter en festmåltid på två jättehumrar. Timmerman började berätta. Han hade blivit väl omhändertagen ombord på fransmannen. Läkarna hade gjort ett fantastiskt arbete. Han hade fått blodtransfusion och chocken hade hävts. Efter en resa via Southampton
hamnade han så småningom på sjukhus i Rotterdam. Där hade han fått besök av sin tilltänkta hustru som med en förfärad min i ansiktet vänt i dörren och kastat blommorna på golvet. Hon kom aldrig tillbaka. Hon var ung.

För att komma över saknaden av fästmön och glömma olyckan på Atlanten köpte han en tjugofots segelbåt. Denna provianterades och tillsammans med en liten foxterrier som han fått på köpet började han en segling till Medelhavet.
Den portugisiska nordan blev hans nästa öde. Utanför Kap Finesterre förliste han i de grova dyningarna. Båten sjönk tillsammans med alla hans ägodelar och pass. Även hunden försvann. Själv blev han uppspolad på land. Där vaknade han till liv då några portugisiska fiskare från en närliggande by stod och ryckte i honom.

Skeppsbruten i Portugal
En halv timma senare satt han placerad på en stol utanför byns enda krog inmundigande ett stort glas portvin med en massa människor runt sig.
Ytterligare en halvtimma senare satt han inlåst hos bypolisen anklagad för att ha tagit sig in i landet illegalt. Slutresultat blev fjorton dagars förvaring på häktet i Lissabon innan hans identitet blev fastställd.

Nytt pass fick han av den holländske konsuln som dessutom råkade känna vår svenska agent med vars hjälp han hamnade hos oss på Lombardia.
Timmerman stannade ett tag ombord och detta gav tillfällen till många pratstunder innan vi skildes en höstdag på Sjömanshuset på Stigbergsliden i Göteborg.

Skeppshandlare

På engelska ship chandler. De brukade dyka upp eller stå på kajen då fartyget lagt till. Ibland på uppmaning av Skepparen eller Hökaren men lika ofta på eget bevåg. Han kunde förse fartyget förse fartyget med allt ifrån färsk frukt och grönsaker till däcks- och maskinförnödenhet. Diverse tjänster kunde han också förmedla. Klarade han det inte själv så fanns det alltid någon kusin eller brylling som kunde fixa det, stora släkter hade de flesta. Han var en välkommen person ombord och gick fartyget på regelbunden fart utvecklades ibland ett mer omfattande kontakt mellan Hökaren och honom.

En episod från sextiotalets Tanger
Ombord hade vi sedan några resor tillbaka en stabil salongsuppasserska i åttiokilosklassen. Hon var runt trettio och hade ett sött ansikte och ett glatt humör. Skeppshandlaren, som vi brukade använda oss av, hette Hassan Bin och hade fattat ett rejält tycke till henne. Själv var han väl runt den femtio också ganska välmatad.

Magda som damen hette stod förmodligen det manliga arabiska kvinnoidealet nära, i varje fall vad omfånget anbelangar. Han brukade därför regelbundet bjuda ut henne till sin svågers restaurang nere i kaspan. Hon var ej nödbedd, friarna stod inte i kö. Nöjd och glad brukade hon sedan komma ombord på morgonkvisten för att ta itu med sitt dagliga göromål.

Efter en resa upp till Norden anlände vi en eftermiddag till Tanger. Vi hade fått en ny skeppare ombord – med öknamnet Revolver-Harry . Av någon anledning hade han fått ett horn i sidan till Magda så han beordrade henne i tid och otid till extra arbete på kvällarna.

I vilket fall som helst, Hassan Bin kom ombord upprisslad till tusen och efter av slutade affärer kom Magda in i Hökarens hytt. Där satt Hassan med cigarr i ena handen och en gin&tonic i andra. Muhammedan var han bara då det passade honom.

På sin något brutna engelska framförde han diverse komplimanger till Magda samt föreslog ett litet besök på svågern restaurang. Magda tackade för komplimangerna och inviteringen, även hon på knackig engelska, men beklagade med följande replik att hon inte kunde komma:

”He too?”
– Sorry Hassan, I can´t make it. Captain has ordered me to work to night and if I don’t he will fuck me.

Hassan stirrade med uppspärrade ögon på Magda och blev ännu mörkare i ansiktet än normalt, svalde och sa:

– He too?

Hökaren fick rätta till misstaget och Hassan såg lättad ut. Skepparen försvann efter en resa och paret kunde återuppta sina kärleksmöten.

Engelsk språkövning
Att det gäller att hålla reda på engelskan visar följande lilla historia som visserligen inte har med skeppshandlare att göra men temat är det samma.

Två svenska sjömän var mönstrade på en limejuicare, alltså ett brittiskt fartyg, för första gången. Förhållandena ombord var väl ej vad man var van vid från svenska fartyg så de beslutade att säga upp sig och mönstra av. Den enes kunskaper i The Queens English var inte överdrivet omfattande varför kompisen föreslog honom att stå utanför och lyssna och sedan säga likadant. Så skedde. Den språkkunnige svensken knackar på. stegar in i skepparens hytt och säger:

– Captain I want to sign off this fucking ship.

– No problem, svarar skepparen.

Kompisen som avlyssnat replikskiftet och nu tycker sig ha fått lite kläm på engelskan stegar nu in och säger med ett perfekt uttal.

– Captain, fuck me too.


Print pagePDF pageEmail page

Copyright © 2015-2017 Amatörradionyheterna All rights reserved.
This site is using the Hamnews.dzv.se Child-Theme, v3.1.4, on top of
the Parent-Theme Desk Mess Mirrored, v2.5, from BuyNowShop.com