Bokstavera mera!

— Av Erik SM7DZV —

Med risk för att bli betraktad som messerschmidt, har jag efter moget övervägande bestämt mej för att teckna ned en reflexion kring bokstavering. Som alla vet är bokstavering till för att vid telefoni undvika  fel, förvirring och missförstånd. Bokstavering minskar behovet av omfrågningar och leder till smidigare kommunikation.

Frågan är ifall bristen på bokstavering beror på att det är svårt att bokstavera, eller om det bara rör sig om ren lättja??

Många bokstäver låter lika
Problemet är att många bokstäver låter väldigt lika, när de uttalas på enklaste vis, dvs. på det sätt vi lärde oss i småskolan eller som det nu officiellt heter, på lågstadiet.

De som inte utnyttjar möjligheten  att bokstavera gör det vanligen därför att de vet, att den eller de man har förbindelse med känner till de aktuella anropssignalerna.

Problemet är att alla som inte deltar i förbindelsen, men lyssnar till den, då ofta sitter som levande frågetecken.

Använd för väsentligheter
Bokstavering är till för att undvika  fel, förvirring och missförstånd under telefoniförbindelser på radio. Den behöver därför inte användas mer än när man sänder väsentligheter,  till exempel anropssignaler, namn, siffror och QTH. Sådant som inte får missförstås. I etablerade ringar, där alla känner alla, bör åtminstone anropssignalerna i början och slutet av varje sändningspass bokstaveras.

Bokstavera på svenska vid förbindelse med svenska stationer
Det finns en enkel tumregel för bokstavering: Använd svensk bokstavering vid förbindelse med svenska stationer. Använd engelsk (internationell) bokstavering vid förbindelse med icke skandinaviska stationer.

Xray är inte duktigare än Xerxes
En sista sak: Man framstår inte som en ”duktigare” radiooperatör om man blandar in engelska bokstaveringsuttryck i svensk bokstavering.