Här är telegrafisten Jan SM6VTR i Alingsås
som vill rädda sjömansspråket från glömskan

Jan Höst SM6VTR från Alingsås, före detta gnist på mer än 100 (!) fartyg. Han gick ut som mässkalle 1955 och diskade sig runt Medelhavet, innan han fyllt 16 år. Därefter blev det Marinen innan han tog telegrafistcertifikat som privatist (!) på Teleskolan.1961 mönstrade första gången på som gnist i handelsflottan.

— Av Erik SM7DZV —

Inför Marine Radio Day i april 2015 stiftade vi bekantskap med Jan Höst, SM6VTR, en av flera tusen telegrafister som under 1900-talet arbetade inom svenska handelsflottan. Idag har yrket försvunnit helt.

Jan har förklarat för oss att han är intresserad av att både berätta och ta del av ta del av berättelser om gnistarnas arbete på olika båtar ”innan hela deras historia hamnar i radioskugga”. Vi har förstått att han är långt ifrån ensam om den uppfattningen.

Jan har skrivit ned episoder och uttryck som användes av sjöfolk, och vi kommer under våren att publicera han Sjömansspråket från A till Ö. Idag börjar vi med en kort presentation av Jan, och därefter börjar vi på avsnitt 1:  A — som i  ABC-telegram.

Tio år till sjöss och 20 år på varv
— Under mina tio år till sjöss, där jag startade min bana som femtonårig  skanskalle och slutade den som radiotelegrafist, hann jag tillägna mig många uttryck och fraser som jag efterhand lärde mig förstå innebörden av, säger Jan.

— Att jag därefter fortsatte tjugo år på varven och deltog i närmare hundra provturer på fartyg medförde att jag ytterligare utökade mitt ordförråd av sjöfolksuttryck.

1950- och -60-talet
— Jag vet inte säkert om det finns något allmänt intresse för sjömansspråket, säger Jan. Men kan man ge ut böcker om knallespråket, knoparmojet och andra skråspråk så borde man väl också kunna göra det över sjömansspråket. Det handlar, för min del, om hur det kunde låta i öronen på en gnist under 1950- och 60-talen.

Skriva medan jag minns…
— Denna lilla samling, som jag präntat ned ger sig absolut inte ut för att vara någon vetenskaplig sammanställning, betonar Jan. Jag vill bara rätt och slätt skriva ner den medan jag, och andra, minns dem.

”Bättre en klocka som går lite fel än ingen klocka alls”
Sjöfolk är ett konservativt släkte, tack och lov, så många kan säkert ha synpunkter om orden och förklaringarna, förklarar Jan. Därför förbehåller jag mig rätten att kanske ha gjort ett och annat fel ur tolkningssynpunkt. Men som någon lär ha sagt
”Bättre en klocka som går lite fel, än ingen klocka alls.”

Uttryck i sina rätta sammanhang
— För att läsaren skall få in uttrycken i sina rätta sammanhang, har jag skrivit några episoder, en del självupplevda, andra arvegods från mina vänner till sjöss, sammanfattar Jan.