Engagerande om telegrafi på japanska…

Rolf SM5MX, vår expert på japansk telegrafi, reder ut begreppen.
FOTO Erik SM7DZV.

På ham.se har under senaste tiden förekommit livlig skriftväxling i trådar som rört telegrafi, bland annat inlärning samt telegrafi på japanska. Inte minst det senare ämnet, i tråden Wabun, har engagerat.

Rolf SM5MX är en av få svenska radioamatörer som behärskar  japanska och har kunskaper om japansk telegrafi. Med författarens tillstånd publicerar vi här hans sammanfattande inlägg om telegrafi på japanska.

Att beskriva hur man sänder japanska på telegrafi är inte helt okomplicerat. Jag måste därför tyvärr måste bli lite mångordig.

Bakgrund
I normal text för helt läskunniga skrivs japanska med hjälp av kinesiska skrivtecken, Kanji, och två parallella, fonetiska stavelsealfabeten, Hiragana och Katakana. Böcker för barn etc skrivs med få eller inga Kanji. All text kan skrivas med de fonetiska alfabetena, men utan förtydligande Kanji uppstår ofta problem på grund av likalydande ord.

Det är ganska enkelt att transkribera japanska till vårt alfabet, alltså de latinska bokstäverna, som kallas Romaji, Även här kan missförstånd uppstå på grund av många likalydande ord, när inte de kinesiska tecknen finns med som stöd. Japansk telegrafi utgår ifrån Katakanatecknen och kallas Wabun, jämför trådens namn.

Två sätt att sända telegrafi på japanska:
1. Med hjälp av Romaji-CW: japanska transkriberas till latinska bokstäver med hjälp av tre olika system, Hebon-shiki, Nihon-shiki, och Kunrei-shiki. Japaner brukar irra lite mellan de tre. Det bekanta filmnamnet ”Tora Tora Tora” är alltså skrivet med Romaji, och de bokstäverna kan således också sändas så med det internationella Morsealfabetet. Tora betyder f ö tiger.

Det var alltså ett av telegrammen som sändes i samband med attacken på Pearl Harbor, men det sändes inte med vårt alfabet, utan

2. Med hjälp av Wabun: Detta famösa telegram sändes på ”riktig” japansk Morse, alltså med hjälp av det japanska morsealfabetet Wabun, och såg ut så här:
ト ラ ト ラ ト ラ , och om det transkriberas till Romaji, så här:
TO RA TO RA TO RA.

En japansk signalist kunde alltså enkelt sända dessa tecken med Wabun (även om just den operatören förmodligen var lite svettig i nävarna just då). Wabun-tecknen för japansk CW kan ni hitta i Wikipedia mm. Telegramtexten var för övrigt skriven på japanskt maner på blanketten, det vill säga med början uppe till höger, därefter vertikalt. Jag har själv sett det där telegrammet i Tokyo och måste erkänna att jag nog fick lite susningar i huvudet vid anblicken av detta närmast mytiska föremål.

Det finns komplikationer
Men det finns en del komplikationer. Att sända ”TOKYO” på Romaji klarar även vi, men med Wabun tillkommer en del. Med Wabun sänds ”TOKYO” med följande tecken: TO U KI YO U

Förklaring:
TO = TO
U skjuts in för att markera att det är en lång vokal i TO
Något Wabuntecken för KYO finns inte. Även i skrift använder man då KI + (ett litet) YO = KYO
Ännu ett U läggs till för att markera att vokalen är lång även i KYO. Utläses alltså TOOKYOO, men skrivs i en tidning 東京.

Fler problem:
Det förekommer även en del tonande konsonantljud mm, där till exempel KI måste bli GI osv. Som exempel väljer jag den smarriga kinesisk-japanska maträtten Gyoza (egentligen Gyooza), d v s Dumplings, som nu börjar bli populär i Sverige (finns i vissa frysdiskar).

Något tecken för GYO finns inte heller. Det grejar man med tecknet KI plus två korta och vi har GI. Ett YO därefter förvandlar sedan vårt GI till GYO. Lägg sedan till ett U för den långa vokalen. Och eftersom tecknet ZA inte heller finns, sänder man SA plus två prickar. Resultat: GYOOZA, eller 餃子 på matsedlar. Peka där nästa gång!

Använder japanska radioamatörer Wabun idag?
Under de sammanlagt 10 år jag bodde i Tokyo var det rätt sällan jag hörde några Wabun-QSOn i luften. Det kan bland annat ha sin förklaring i att kunskaper i Wabun-telegrafi då endast krävdes för Licensklass 1. Wabun-kravet togs bort 1996, och 2011 avskaffades kravet på CW helt.

Endast 0,1 procent hade förstklasslicens.
Av de cirka 3 miljoner utfärdade operatörslicenserna är/var det bara ungefär 3.000 som har/hade 1:a-klasslicens, d v s endast 0,1 %!

De japanska amatörer som inte kan Wabun – d vs de flesta – CW-chattar med varandra med hjälp av det internationella Morsealfabetet och japanska transkriberad till vårt alfabet, i den mån man helt enkelt inte bara sänder mer bekanta saker som ”My name is” osv.

Var glada att ni slipper lära er Wabun…
Ni som kämpar för att lära er CW kan kanske glädja er åt att ni slipper lära er de 48 stavelsetecknen i Wabun. För att anses läskunnig när man går ut skolan i Japan, måste man kunna de 48 fonetiska tecknen i Hiragana, lika många i Katakana, samt sist men inte minst, 1.850 obligatoriska Kanji, d v s kinesiska skrivtecken.

Några ord om telegrafi på ryska
Att sända ryska på CW är inte överdrivet svårt. Det finns ett tecken för varje bokstav, precis som hos oss. Ryska har fler bokstäver än svenska och engelska. Man har bara något enstaka eget tecken (CH) och ”lånar” sedan av våra, t ex Q och Ä, för egna ryska bokstäver.

På CW kan man inte sluddra sig fram…
En svensk som lär sig ryska kan ofta komma upp i ungefär samma CW-hastighet på ryska som på svenska; det är inte CW:n som är haken, det är språket som det tar tid att lära sig. Och på CW kan du inte bluffa dig fram som på SSB genom att sluddra lite här och där.

73,
Rolf
SM5MX

Under strecket:

För läsare som vill ha rysk telegrafianknytning rekommenderar vi nedanstående länk till en artikel som Rolf skrev efter att ha deltagit i den ryska testen ”Partizanskij Radist”. Klicka här.