Skickade frågor till SSM: — Varför fick jag
inte svar på det jag frågade om?

— Av Erik SM7DZV —

-Jag förstår ingenting, säger en radioamatör från västra Sverige.

Han hade skickat frågor till Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, om fältmätningen av amatörradioanläggningar förra året och om direktupphandlingen från konsultbolaget. Frågan om vad som föranledde mätningen lämnades obesvarad. Uppgiften om kostnaden för konsultbolagets engagemang uppgavs till 20 tusen kronor, inte den verkliga, 159 tusen kronor.

En radioamatör i västra Sverige skickade några frågor till Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, rörande förra årets fältmätningar av amatörradioanläggningar. Han frågade bland annat om vad som föranlett mätningen samt om myndighetens direktupphandling från Ångpanneföreningen och hur många andra företag som övervägts vid direktupphandlingen.

SSM:s handläggare Jimmy Estenberg skriver i myndighetens svar:

”Om din förfrågan avser SSM:s mätningar från i höstas så anlitades ÅF genom direktupphandling till ett värde av 20 tkr för att ta fram typfall för amatörradioanläggningar och göra dem tillgängliga/driftsatta under mätningarna. Val av mätuppställning, insamling av mätvärden och tolkning av resultaten har SSM gjort på egen hand. Det har spridits en del felaktig information som att det rör sig om påhittade orealistiska typfall. Mätningarna genomfördes på plats hemma hos radioamatörer med utrustning som för flertalet av typfallen var i normal drift med befintliga antenner etc.

Syftet, metoden och slutsatserna beskrivs i mätprotokollet.”

 

Tjänster för 158 700 plus moms
Strålsäkerhetsmyndigheten köpte tjänster från Ångpanneföreningen för totalt 158 700 kronor plus mervärdesskatt, inte 20 tusen kronor som svaret från myndigheten anger. Frågeställaren fick inget svar på frågan om vad som föranlett mätningarna. Uppgiften om kostnaden för Ångpanneföreningens insats var felaktig.

”Det har spridits en del felaktig information”
Handläggaren hävdar, som framgår av citatet ur hans text, att det har spridits ”en del felaktig information som att det rör sig om påhittade orealistiska typfall.” Om den saken är uppfattningarna delade.

Påståenden om ”Fel”
Jag har, allt sedan jag inledde min granskning och publicerade den första artikeln den 6 februari, fått höra att jag har ”fel”. Efter sammanträdet förra veckan fick jag veta att jag inte har  begripit ett skit och jag borde ha satt mig in i frågorna innan jag började skriva. Ingen av kritikerna har diskuterat vetenskapliga metoder.

Sifferlek
Ska det verkligen behöva skrivas en gång till? Att jag inte har ifrågasatt själva mätresultaten då jag är övertygad om att teknikerna är fullt kompetenta att avläsa ett mätinstrument. Men mätningens brist på vetenskaplig substans får till följd att ”resultaten” ingenting annat blir än en meningslös sifferlek. Det Strålsäkerhetsverket lyckats bevisa är det föga anmärkningsvärda, att det faktiskt går att klanta till det ordentligt för den radioamatör som inte har hjärnan inkopplad. Där ligger den orealistiska mätdesign som jag också kritiserar.

Vetenskapsmetodisk granskning
De som klandrat min granskning har inte lyckats förstå, att jag har gjort en noggrann genomgång av mätningens vetenskapsmetodiska upplägg. Det är den frågan som är kärnan i min kritik. Mätningen uppfyller inte elementära vetenskapliga metodkrav. Jag har pekat på brister i studiens teoretiska utgångspunkter, syfte, metodik, resultat, analys och slutsatser.

”Syftet, metoden och slutsatserna beskrivs i mätprotokollet”, skriver Strålsäkerhetsmyndighetens handläggare i svaret till radioamatören i väst.

I mätrapporten, som handläggaren ansvarar för, finns ”syftet” angivet på två och en halv rad(!). Diskussion av resultaten på sidan 11 i rapporten ryms på cirka fem rader. Min kritik av studiens brist på teoretiska utgångspunkter, syfte, metodval, analys och slutsatser kvarstår oemotsagd.