SSM:s vetenskapligt ogrundade utgångspunkt:
Radioamatörer vet inte vad de håller på med

Amatörradio: Fyrhelg vid Ölands Norra Udde. Ulla SM3XAX från Stöde och Rikard SM1CQA från Gothem kämpar med en motstridig tranceiver.
FOTO Erik SM7DZV

Nyhetskommentar
— Erik SM7DZV —

Uppdaterad 2016-04-10

I vetenskapliga sammanhang aktar man sig noga för det som kallas implicita antaganden. Ett implicit antagande är outtalat, ofta underförstått och oredovisat. Det kan röra sig om en fördom eller en ren gissning. Det implicita antagandet ligger i botten och styr. Om det inte tas upp till ytan och granskas kan det leda till att ett helt projekt misslyckas.

I Strålsäkerhetsmyndighetens akt om amatörradio dräller det av sådana implicita antaganden. I stället för benämningen implicita antaganden, låt oss tala klarsspråk och kalla saker vid deras verkliga namn: vetenskapligt ogrundade utgångspunkter.

Tänker du fortsätta som radioamatör?
Jag är medveten om att detta är en lång artikel. Men har du planer på att fortsätta som radioamatör finns det nog trots allt anledning att avsätta en stund för genomläsning.

Provfrågor om strålning ska börja gälla från 1 oktober
Skälet är att Strålsäkerhetsmyndigheten, driven individuella fördomar och vetenskapligt ogrundade antaganden, planerar en uppsättning provfrågor kring strålsäkerhet som ska tas i bruk den 1 oktober i år. PTS har lovat att medverka och den så kallade arbetsgruppen, där SSA har två representanter, har ställt i utsikt att komplettera utbildningspaketet med de nya avsnitt som kommer att krävas. Vad som kommer utöver det vet vi inget om.

SSM:s ”knäckfråga”: Hur kommer vi åt
dom som redan har certifikat
”Den stora knäckfrågan är hur vi säkerställer att radioamatörer med idag befintligt certifikat tillgodogör sig utbildningen”, skriver Strålsäkerhetsmyndigheten i minnesanteckningarna.

Det är synd om amatörradion
Strålsäkerhetsmyndigheten ska enligt Riksdagens instruktion arbeta på vetenskaplig grund. Det pinsamma äventyret med fältmätning och utbildning för radioamatörer visar att myndigheten i detta ärende låter sig ledas av fördomar och ovetenskap.

Strålsäkerhetsmyndigheten har problem, liksom SSA. Det är synd om amatörradion just nu. Det är alldeles för många som tror att det går att ”lita på proffsen”.
Strålsäkerhetsmyndighetens ogrundade antaganden,
börjar på första raden:

1. ”Typfallen” representativa för amatörradion?
1. Myndigheten antar, och arbetar utan att ifrågasätta sin ståndpunkt, från att konsultnissens design av de så kallade typfallen vid fältmätningarna förra hösten är representativa för hur Sveriges amatörradioanläggningar ser ut och används. Därmed blev den så kallade fältmätningen enbart en värdelös men för skattebetalarna kostnadskrävande lek med siffror.

2. Vetenskapligt stöd saknas
2. Myndigheten antar att elektromagnetisk strålning från amatörradioanläggningar är farlig för allmänheten. Vi har i tre månaders tid förgäves väntat på att få exempel sådana påvisbara biologiska effekter. Vi kunde själva inte hitta några sådana studier i den forskningsöversikt myndigheten presenterade 2014. Vi har frågat: Missade vi någon, men vi har mötts med tystnad.

Strålsäkerhetsmyndigheten saknar stöd för det antagande som ligger till grund för hela resonemanget om utbildning av radioamatörer om strålsäkerhet.

3. Radioamatörer vet inte vad de håller på med
3. Myndigheten utgår från att radioamatörer inte vet vad de  håller på med. Det finns ett förhållande som är oerhört mycket enklare att detektera än biologisk påverkan av elektromagnetisk strålning. Det är ett förhållande som i motsats till en hypotetisk biologisk effekt av elektromagnetisk strålning är omedelbart och självmarkerande. Det rör sig om störningar i elektroniska produkter i närheten av radioamatörernas radiostationer: EMC.

Under de hundra år som amatörradio existerat har radioamatörerna lärt sig undvika oönskad störning i stationernas närhet. Det finns utomordentligt stor kompetens inom amatörradioleden om hur radiostationer ska sättas upp för att oönskad påverkan av omgivningen inte ska uppstå. I motsats till biologisk påverkan, där man talar om exponerings- eller inkubationstider på 20 till 30 år, har vi här sekundsnabb indikation. Det borde inte vara orimligt att anta att sådana störningsbegränsande åtgärder som radioamatörer vidtagit under 100 år också skulle reducera risken för biologisk påverkan, ifall forskningen nu hade kunnat påvisa en sådan risk.

Strålsäkerhetsmyndighetens oredovisade uppfattning att radioamatörer inte vet hur de ska montera sina antenner för att undvika störningar och påverkan i sin omgivning är grundlös.

På denna punkt hade Sveriges radioamatörer haft anledning att vänta sig att SSA:s representanter i den så kallade arbetsgruppen nyanserat den bild som ges av Strålsäkerhetsmyndigheten.

4. Otillräckliga kunskaper om radiostrålning?
4. Strålsäkerhetsmyndigheten utgår från att Sveriges radioamatörer inte har tillräckliga kunskaper strålskydd, relaterat till amatörradioverksamhet. Det finns absolut inget belägg för en sådan uppfattning. Ingen har någonsin testat kunskapsläget hos ett representativt urval av Sveriges aktiva radioamatörer vare sig ifråga om strålsäkerhet, vågutbredning, telegrafikunskaper eller i något som helst annat avseende. Strålsäkerhetsmyndighetens fokusering på kunskapsbrister hos radioamatörerna baseras på ingenting annat än rena gissningar eller fördomar.

Frågan aldrig studerad
Det borde stå klart för alla berörda, att någon kunskapsinventering kring strålsäkerhetsfrågor aldrig genomförts bland Sveriges radioamatörer. Detta är emellertid inte likvärdigt med att radioamatörerna, i enlighet med Strålsäkerhetsverkets fördomar, skulle sakna kunskaper om hur man skyddar omgivningen från oavsiktlig strålning.

Det är märkligt att de radioamatörer som ingår i den arbetsgrupp som var representerad på mötet den 16 mars inte ens förmådde att påtala myndighetens feltänk i detta avseende.

5. Krav på utbildning – trots brist på vetenskapligt stöd
5. Strålsäkerhetsmyndigheten utgår från att obligatorisk utbildning av befintliga och framtida radioamatörer,  är lösningen för att skydda allmänheten från elektromagnetisk strålning från amatörradioanläggningar. Trots den totala bristen på vetenskapligt stöd talar man under sammanträdet om utvidgade prov för blivande radioamatörer. I minnesanteckningarna skriver myndigheten:

”Knäckfrågan”

” Den stora knäckfrågan är hur vi säkerställer att radioamatörer med idag befintligt certifikat tillgodogör sig utbildningen, denna fråga fick inget riktigt svar under mötet. Dock diskuterades olika möjligheter, bland annat ett frivilligt separat strålskyddsrelaterat prov, motsvarande det frivilliga telegrafiprovet som SSA har. Frågan togs upp om hur vi kan informera aktiva personer som inte är medlem i någon förening.”

SSA lovar att uppdatera utbildningsmaterialet
En annan passus i minnesanteckningarna förtjänar en stunds komtemplation:

”SSM kommer i samråd med föreningarna, PTS och Elsäkerhetsverket ta fram nya provfrågor med fokus på EMF och exponering. Målsättningen är att de nya provfrågorna ska vara i drift 2016-10-01. I god tid inför detta kommer föreningarna att uppdatera sitt utbildningsmaterial. PTS undersöker om det finns legala hinder utifrån dagens lagstiftning.”

Vi fortsätter vår granskning
Det finns fler underligheter  i Strålsäkerhetsmyndighetens minnesanteckningar från mötet den 16 mars. Vi fortsätter därför vår granskning.

Information i Sundsvall på tisdag
Under tiden fram till och under SSA:s årsmöte om 14 dagar kommer föreningens representanter i den så kallade arbetsgruppen att i olika sammanhang informera om vad som pågår. Det är väl inte direkt att vänta att informationen skulle omfatta insyn i vad som sägs och görs bakom Strålsäkerhetsmyndighetens kulisser.

Var beredda på ekvationer
Ni kommer däremot med säkerhet att få se exempel på ekvationer för fältstyrkeberäkningar. De kommer med all sannolikhet att se förtroendeingivande ut. Ekvationer är dessutom våldsamt praktiska för föredragshållaren. Det stora flertalet åhörare skulle aldrig i sin vildaste fantasi våga ifrågasätta en ekvation, hur hemsnickrad den än är.

Men missa inte att ställa frågor
– Fråga efter projektplan och be om förklaringar till implicita antaganden

– Fråga var vi kan få del av projektplanen med syfte, forskningsläge, metodval, urval och relevans för fältmätningen i december.

– Be arbetsgruppen beskriva hur Strålsäkerhetsmyndigheten förklarat alla de implicita antaganden som utgjorde grundval för sammanträdet den 16 mars, och som jag påtalat i här ovan.

Myndighetens förklaringar bör ju ha varit övertygande eftersom deltagarna i arbetsgruppen, av minnesanteckningarna att döma, svalt hela beskrivningen med hull och hår.

Källor: Bilagor och länkar

Bilagor som rör mötet på Strålsäkerhetsmyndigheen den 16 mars 2016:
(pdf-filer för nedladdning)

Agenda:  AGENDA_Radioamatörmöte SSM 2016-03-16

SSM Minnesanteckningar: 
16-924 Agenda, deltagarförteckning och minnesanteckningar 813531_1_0

Referat från arbetsgruppen (länk till SSA:  Klicka här