Minnesvärd uppseendeväckande minnesanteckning

– Av Erik SM7DZV –

Som Amatörradionyheterna framhållit i en tidigare artikel finns skäl att granska Strålsäkerhetsmyndighetens minnesanteckningar från mötet den 16 mars. Vi har tidigare pekat på att det förekommer en rad ogrundade antaganden, kring vilka myndigheten byggt upp mötet och sin argumentation.

Dagordningen omfattar en inledande punkt, allmän information om ”läget”, samt fem punkter som handlar om ”strålskyddsrelaterad utbildning för radioamatörer”.

Dagordningen: ”Allmän information om läget”
Strålsäkerhetsmyndighetens första punkt på dagordningen ( länk till tidigare artikel ) vid sammanträdet den 16 mars är rubricerad  ”1. Allmän information om läget”.

Här fanns anledning att vänta sig myndighetens redovisning av den så kallade saken, förklaringar till att myndigheten tagit upp ärendet samt underlag för dess fortsatta insatser och beslut. Vad som verkligen avhandlades under den aktuella punkten i dagordningen borde rimligen framgå av de offentliggjorda minnesanteckningarna.

Strålsäkerhetsmyndighetens ”minnesanteckning”:
Vi citerar därför, in extenso, första punkten i SSM:s minnesanteckningar:

”1. Mötesdeltagarna gav sin syn på det allmänna läget kring EMF och amatörradio.”

Uppseendeväckande brist på respekt
En mening. 75 bokstäver inklusive mellanslag. Minnesanteckningen är det enda underlag som svensk allmänhet har att tillgå, när den i efterhand ska informera sig om vad mötet handlade om. Formuleringen i minnesanteckningen visar myndighetens uppseendeväckande brist på respekt för såväl riksdagens instruktioner som allmänhetens rätt till insyn.

Uppgifter om bakgrund och motiv utelämnade
Om myndighetens arbete i frågan hade varit seriöst hade mötets inledning och dess minnesanteckningar kunnat användas för att ge såväl bakgrund som motiv för myndighetens handläggning och fortsatta myndighetsutövning i ärendet. Det hade funnits möjligheter att besvara de frågor som Amatörradionyheterna rest under tre månaders tid.

– Redovisa vilka forskningsrön myndigheten åberopar för sitt antagande att elektromagnetisk strålning från amatörradiostationer under normal användning skulle ha biologisk påverkan.

En fråga med denna inriktning ställde amatörradionyheterna skriftligt till Strålsäkerhetsmyndigheten den 19 januari i år, eftersom myndighetens handläggare inte ansåg sig ha ”resurser” att bevilja oss 30 minuters intervjutid per telefon. Det svar som utlovades inom en vecka har vi fortfarande, efter snart tre månader, ännu inte fått.

– Myndighetens vetenskapligt skolade personal hade också kunnat förklara varför man genomförde ett mätprojekt där man i förväg inte ens hade brytt sig om att upprätta en projektplan där syftet med mätningen framgick.

– Myndigheten hade kunnat förklara varför fältmätningarna förra året utformades som ett worst-case-scenario i stället för att mäta på normalt förekommande amatörradioanläggningar och effekter. Här hade myndigheten äntligen kunnat förklara varför man valde att i fyra fall av sex räkna på maximal effekt, en kilowatt omodulerad bärvåg, och sex minuters key-down.

All vår kritik kvarstår
Vi har tidigare, efter samtal med ett antal erfarna radioamatörer, kunnat göra troligt att mätningarna genom sin utformning överdrev effekterna, för 90 procent av all den tid som svenska radioamatörer sänder på kortvåg med tio gånger, dvs. 1000 procent.

Teoretisk sifferlek
Det har i efterhand framförts att man teoretiskt kan beräkna medeleffekter vid olika trafiksätt och sändnings/mottagningsförhållanden, samt att man då kommer fram till medeleffekter som vida understiger de 1000 watt som användes i fältmätningen. Om man efter en sådan teoretisk beräkning av finner att den genomsnittligt utstrålade effekten endast är en femtedel eller en tiondel av den kilowatt man valde att utgå från, måste det också inte stå klart för alla att strålningsnivån vid normal amatörradiotrafik är motsvarande faktor lägre, än det som Strålsäkerhetsmyndigheten anger i sin famösa mätningsrapport?

Ovetenskap får inte handläggas av myndigheten
Strålsäkerhetsmyndighetens inledande lägesbeskrivning vid mötet den 16 mars borde rimligen ha omfattat ståndpunkten att den fältmätning som utgör grunden för hela ärendet inte ger en vetenskapligt acceptabel bild av elektromagnetisk strålning vid ett representativt urval av svenska amatörradioanläggningar. Det saknas därmed utrymme för myndigheten att gå vidare. Strålsäkerhetsmyndighetens enda återstående åtgärd skulle därmed vara vara att avsluta ärendet.

Eftersom Strålsäkerhetsmyndigheten saknar stöd för att gå vidare, finns det efter avskrivningsbeslutet inte längre något ärende.  Strålsäkerhetsmyndighetens utflykt i amatörradions värld har därmed blivit något den hela tiden borde ha varit – en icke-fråga. Därav följer att det heller inte heller finns rättsligt stöd för Post- och Telestyrelsen att fortsätta.

Gör om  och gör rätt!
Amatörradionyheterna har påtalat att myndigheten, på basis av den inledande ovetenskapliga och irrelevanta fältmätningen, har gått  vidare och på fullt allvar planerar att ta fram underlag för ”strålskyddsutbildning” av Sveriges radioamatörer. Vi har pekat på ett stort antal ogrundande antantagen som används som grund för myndighetens fortsatta agerande.

Den stålsäkerhetsutbildning, som myndigheten fått för sig ska genomföras, ska enligt minnesanteckningarna vara implementerad den 1 oktober 2016. Sådan utbildning hade naturligtvis kunnat vara befogad ifall det hade funnits vetenskaplig grund och sakliga skäl.

Än så länge behövs ingen massutbildning i strålsäkerhet av radioamatörer. Det som krävs är att Strålsäkerhetsmyndigheten börjar om från början. Gör om och gör rätt. Se till att studien nästa gång präglas av vetenskapliga arbetsmetoder.