Om Island, älvor, vittror och di smau under jordi

73 Restaurant i Reykjavik.
FOTO/CREDIT © Bob W2THU

— Av Erik SM7DZV —

Ibland får vi in lätt udda bilder och material till Amatörradionyheterna. Det brukar då inte handla om amatörradio direkt, men ändå nästan. Något som ligger någonstans på periferin. En sådan sak hände för någon vecka sedan, när Lars SM0OY skickade över en bild som tagits i Reykjavik av Bob W2THU.

Bilden på 73 Restaurant har så vitt vi vet inget gemensamt med amatörradio, mer än den vänliga hälsningen. Har vi fel lovar vi att göra en rättelse, så fort vi vet bättre. Men Bobs bild är väldigt bra, bättre än restaurangens egen på nätet. Vi kontaktade Bob för att höra ifall det var OK att vi publicerar den i Amatörradionyheterna, och det var det. Bobs berättelse gick heller inte av för hackor:

50-årsjubileum i somras
– Jag träffade, av ren tillfällighet,  Lasse (SM0OY) i Stockholm 1965. Jag studerade på universitet och luffade omkring i Europa det året. Hur som helst, förra sommaren hade vi 50-årsjubileum av första gången vi träffades, så jag åkte till Stockholm för att fira vår väldigt långa vänskap, berättar Bob.

– Genom åren har jag varit i Stockholm många gånger och hälsat på Lasse och hans familj, berättar Bob. Lasse och Gunilla har varit till mitt QTH i New York, och nu i Ohio, många gånger. Vi har också besökt Dayton Hamvention tillsammans fem gånger.

Mellanlandade i Reykjavik
– Sommaren 2015 åkte jag och min flickvän Jeannie KC8MNW till Stockholm med Icelandair, och det förklarar varför vi stannade till till Reykjavik, förklarar Bob

73 Restaurant
73 Restaurant har devisen Home of the epic. Vi nordbor tolkar det förmodligen som den berättande diktningens hemvist, något som fortfarande är levande bland dagens islänningar. Men skyltens engelska text drar tankarna till amerikanskt språkbruk där Epic är ett adjektiv som beskriver något som är större och mer betydelsefullt än vad som är vanligt. Det är kanske inte helt uteslutet att restaurangägaren klurat ut devisen för att dra till sig blickarna och locka in törstiga amerikanska turister.

Adeens krönika i Östra Småland
För oss skandinaver, med historiska rötter i muntlig berättartradition, kan det vara intressant att läsa en krönika av journalisten Agneta Adeen på tidningen Östra Småland i Kalmar. Hon beskriver en resa till Island och kommer då naturligtvis in på frågor om naturväsen och älvor. Enligt Adeen har Island ett ministerium för älvrelaterade frågor. Då handlar det inte om vattendrag.

Läs gärna Adeens krönika. Här är länken.

Det som uppenbarligen skiljer isländsk och svensk samhällsbyggnad och stadsplanering idag är att islänningarna verkligen värnar om älvornas välfärd, medan vi i Sverige använder stora schaktmaskiner för att skövla uppehållsplatser för våra naturväsen, som vittror och di smau under jordi.

Innan ni ler alltför brett åt islänningarnas förhållningssätt vill jag bara påminna om att vi i Sverige, tills för bara några årtionden sedan också värnade om våra naturväsen. Det var innan majoriteten av människorna flyttade till huvudstaden eller åtminstone till länshuvudstaden.

Farligt stöta sig med vittrorna
Jag och alla andra, som i mitten av förra århundradet växte upp i Norrlands glesbefolkade inland, norra SM3 och södra SM2 för att nu översätta till amatörradioindelning, visste till exempel att man inte fick stöta sig med vittrorna. Den som lät sitt vatten på en vitterstig riskerade urinvägsinfektion. Byggde man ett hus på en vitterstig blev det inte välsignelse med huset, och råkade man, än värre, mura eldpallen ovanpå vittrornas stig så skulle det för alltid ryka in i huset.

För er som inte riktigt tror…
För er som inte riktigt tror på vittror och andra norrländska väsen rekommenderar jag ett besök på på Wikipedias avdelning för vittror. Här är länken.