Sjömansspråket:
från B som i Bryggan till D som i Dagman

(#5. 2016-05-10)

M/S Fidelio. Byggd 1958.

Jan SM6VTR är radiotelegrafisten som bestämde sig för att dokumentera sjömansspråket från A till Ö, ”innan allt hamnar i radioskugga”.

Vi fortsätter här vår genomgång. Vi har hunnit till avsnitt 5. Dagens avsnitt börjar med Bryggan.

Bryggan

Från bryggan utföres fartygets navigering och styrning. Bryggan var ofta uppdelad i två mer eller mindre avskilda rum. I det ena, vanligen det aktra, utfördes själva kursuppläggningen och positionsbestämning. För att utföra detta användes sjökort och bestick samt sextant och kronometer. Andra hjälpmedel var ett varierande antal elektroniska system såsom Decca Navigator, loggar, Loran och en del andra. Pejling med radiopejl användes också.

I den förliga delen av bryggan, styrhytten, fanns utrustning för styrning. Manuell styrning eller automatisk styrning användes. Där fanns också magnetkompass och gyrokompass.

Radarutrustning för både 3 cm och 10 cm band var placerade framme vid det förliga skottet.

Bryggan var också utrustad med VHF samt ett antal interna kommunikationssystem till maskinrummet och radiohytten bland annat.

Bunkra

Fartygen bunkrade dieselsolja och heavy fuel brännolja för sin framdrivning. Färskvatten bunkrades också. Vanliga bunkringshamnar i medelhavsområdet var Ceuta och Gibraltar. Aden var en annan på resa mot fjärran östern. Bunkringen tog vanligtvis tre eller fyra timmar.

Byssan

Den egentliga benämningen kabyss efter medellågtyska kabuse, kök i fartyg. Detta är alltså fartygets kök. Här huserar förstekocken och till sin hjälp har han ibland en andrekock eller kockelev. Maten tillagas antingen på oljeeldade spisar eller modernare elektriska. Byssan är en tuff arbetsplats speciellt i dåligt väder då grytorna for omkring på spisen.

Nere på de heta latituderna kunde värmen vara outhärdlig, men kockarna är ett segt släkte.

Bysstelegrafen

Genom detta system spreds information till alla ombord. Här härskade inte radiovågorna med sin hastighet av sju och en halv varv runt jorden på en sekund.
Gick fartyget t.ex bound Landsend och gnisten tog emot ett telegram från rederiet som sa ”gå till Genua” så skrev han ut detta till befälhavaren.

Skepparen läste och gick upp på bryggan och meddelade vakthavande styrman om kursändring. Samtidigt gick salongsuppassaren in i skepparens hytt och läste telegrammet som låg på hans skrivbord. Sedan kilade han ned till byssan och framförde nyheten. Informationen var nu spridd över hela fartyget.

Båsen

En förenkling av det svenska båtsman, ej att förväxla med båtman, eller det engelska boatswain, som uttalas bousen.  Han är förman för däcksmanskapet. Ofta en mycket erfaren och duktig sjöman med många år till sjöss där han gått den långa vägen från jungman, lättmatros och matros. De engelska benämningarna är förövrigt deck boy, ordinary seaman samt able seaman med förkortningarna D/B; O/S och A/B.

Chiefen

Så kallades i dagligt tal maskinchefen. Han var högste chef över maskinpersonalen. Chiefen tillsammans med befälhavaren, skepparen, intog sina måltider i salongen och passades upp av salongsuppassaren.
Diskussionerna under dessa stunder handlade ofta om vem som var den viktigaste personen ombord av dessa två. Ibland åt de var för sig.

Dagman

Dagmännen arbetade endast på vardagarna mellan 7 och 17. De hade inga vakter och arbetade ej heller på helgdagar. Det innebar att de ej fick betalt för helgdagarna till sjöss som de vaktgående fick.

Dagmän var bland andra elektrikern (trikarn), båtsman (båsen), svarvaren (turner) och timmerman.

Ove Allansson
En känd svarvare är Ove Allansson sedermera berömd författare som skrivit ett femtiotal böcker om sjömännen och sjöfart samt många reseskildringart  från när och fjärran. Många litteraturpriser har han mottagit. En beläst och kunning man och med ett stort hjärta. Han har inte bara sett de stora elefanterna inom litteraturen dansa, han har dansat med dem.

Ove Allansson gick bort våren 2016.