Sjömansspråket: Från Hundvakt till Kalle

(#9. 2016-11-01)

Jan Höst, SM6VTR

Vår artikelserie fortsätter i dag med ett nytt avsnitt ur telegrafisten Jans SM6VTR dokumentation av sjömansspråket, från A till Ö, ”innan allt hamnar i radioskugga”.

Vi har hunnit till avsnitt 9 och har inledningsvis avstått från ett avsnitt om en respekterad yrkeskår med vanligtvis ifrågasatt dygd. Vi går därför från Hundvakt till Kalle.

I nästa avsnitt fortsätter vi  med ännu mer om Kalle: Mässkallen Jan från Malmö, en berättelse från tiden innan han lärde sig telegrafi och avancerade till gnist.

MS Birkaland., Byggd på Eriksbergs varv 1935.
Upphuggen 1968.

Hundvakt

Så kallades vaktperioden mellan kl 0000 och 0400. Vakthavande på bryggan var då tredjestyrman och i maskin tredjemaskinsten.

Bland manskapet varierade det. 0400-1200 vakten var överstyrmans och 1200-1600 var andrestyrman. Detta upprepades efter åtta timmar. Maskinisterna hade samma fördelning. Befälhavaren och maskinchefen var vaktfria men ryckte in vid behov.

Huset

Det är en förkortning av sjömanshuset . Detta var ofta kombinerat med sjömansförmedlingen. På huset mönstrade folk på och av. Man skrev sitt namn i fartygsrullan och fick en stämpel i sjöfartsboken.

På huset skedde också s.k. rop. En man från sjömanshuset ropade upp namn på fartyg som behövde folk. Passade fartygets fart kunde man mönstra på under förutsättning att papperna var i ordning. Inte minst läkarintyg och betyg.
Det mest kända sjömanshuset låg på Stigbergsliden i Göteborg varifrån tusentals sjömän har startat och avslutat sin sjömansbana. Byggnaden finns kvar men verksamheten nedlagd på sextiotalet.

Hytt

Så benämns bostaden ombord på ett fartyg. Hytten var utrustad med en fast koj samt ofta en byrå samt en liten garderob. Ibland även med ett handfat. De flesta hytter var enmanshytter och dessa hade dessutom en liten soffa, en s.k. fylleslaf. Befälet hade ofta både daghytt och sovhytt, i alla fall skepparen och chiefen.

Hökaren

Detta var en skämtsam benämning på ekonomiföreståndaren. Han var chef för ekonomiavdelningen ombord. Hans närmaste man var förstekocken. Hökaren såg till att det fanns mat ombord samt att den blev väl tillagad. Han gjord också inköp av färskvaror i hamnarna . Han skötte också sprit och cigarettförsäljningen, detta oftast en gång i veckan. Städningen i inredningen övervakades av honom.

En bra hökare var guld värt, ibland för rederiet och ibland för besättningen.

Häck

Det är akterdelen på ett fartyg. Under sjöslag förr i tiden kunde det vara lämpligt att visa häcken då målytan på så sätt blev mindre.

Inredning

Det är bostadsdelen med hytter, mässar och andra gemensamma utrymmen.

Johnsare

Det var fartyg tillhörande Rederiaktiebolaget Nordstjernan som seglade mestadels på Sydamerika. Följande ekivoka ramsa var på sin tid på modet hos flickorna i de sydamerikanska hamnarna son Johnsarna trafikerade.

Johnson line
Never mind
Sixtynine

Känd av alla sjömän från tiden.

Kalle

Med detta avsåg man mässuppassaren eller skansuppassaren. Den korrekta benämningen var Ekonomibiträde. Hans uppgift var att städa och diska. Skanskallen höll till i manskapets regioner och mässkallen i befälets. Många av befälen ombord hade startat sin bana som sådan.

Själv diskade jag mig runt Medelhavet som femtonåring i mitten på femtiotalet. Fartyget hette för övrigt ms Birkaland och tillhörde Broströmskoncernens Svenska Orientlinjen och trafikerade östra delen av Medelhavet den s.k. Levanten. Efter den pärsen svor jag att aldrig gå till sjöss igen. De befarna ombord sa ”Du kommer tillbaka.”. Rätt fick dessa män.

Som Gnist stötte jag på många Kallar. En del har fastnat i minnet av en eller annan anledning. Varför Kalle vid namn Jesus Maria fastnade kanske framgår av följande lilla historia.

De nya bootsen
Jag var mönstrad på Svenska Lloyds ms Gandia. I Neapel hade jag inhandlat ett par tjusiga svarta läderboots. Ombord hade vi en spansk mässuppassare med i detta sammanhang det ovanliga namnet Jesus Maria.
Han var en liten svettig 55-årig man, som aldrig tvättade sig. En av hans arbetsuppgifter var bland annat att städa min hytt. Vid ett tillfälle så låg vi i Casablanca och lastade fosfat.

Fosfat var ett sandliknande gult stoft som efter diverse procedurer användes som gödningsmedel på åkrar. Svenska fartyg har väl för övrigt burit hem halva Sahara för detta ändamål, och sjutton vet om inte detta starkt bidragit till övergödning av våra sjöar och landnära vatten. Båten och kajen var täckt av detta pulver som trängt in överallt. Efter en rundvandring i stan och efter inhandlandet av det obligatoriska krimskramset så återvände jag ombord.

Fötterna värkte efter de nyinköpta bootsen och värmen gjorde sitt till. Jag tog av mig de av fosfat nedsmetade dojorna och satte dem i papperskorgen för senare rengöring.

Nästa dag var vi åter till sjöss bound Landskrona som det stod i telegrammet. Den friska havsvinden tillsammans med andrens vattenslang svepte bort den kvarvarande sanden. Efter min vakt vid radiomottagarna i den varma radiohytten kom jag tillbaka till min hytt.

Lukten av kallen Jesus Maria…
Jag kände genast lukten att Kalle Jesus Maria hade varit där, en omisskännlig doft som levde kvar en stund efter hans sorti. Nystädat och bäddat och papperskorgen var tömd. Tömd!! – va i helskotta bootsen var borta.

Jag for ner som en blixt och hittade Kalle sittande i skansen och frågade var mina nyinköpta skodon hade tagit vägen. Med en talande rörelse och några spanska ord från honom så förstod jag att han hivat bootsen i sjön.

Då jag en stund senare fick tag i Hökaren, en gammal uteseglare, och ondgjorde mig över Kalles tilltag så tittade han bara milt överseende på mig och sa;

– Kalle har fått order om att alltid tömma papperskorgarna.

– Det tog ett tag, fortsatte Hökaren, men tillslut fattade han.

– Så nu tömmer han papperskorgarna om så själve fan sitter. Glöm inte det mister Spark.

Ja så kunde det gå men jag tröstade mig med att stövlarna nog var ett nummer för små.

Varför man kallar denna yrkeskategori för Kalle vet jag inte. Det lär finnas någon på skärgårdbåtar som benämnes Hoppiland-Kalle.

Tyska Moses
Mer logiskt är det däremot i tyska handelsflottan. Där kallas yngste man ombord för Moses. Det hänger väl ihop med det lilla gossebarnet i bibeln som placerad i en farkost i Nilen för att undkomma någon grym härskare. Han var alltså en ung sjöfarare.