Är det alltför trivialt att beskriva
hur man kan stormsäkra trådantenner?

Uppdaterat 2022-01-30: Skarva och dela ”DL-1000”
Uppdaterat 2017-04-24: Länk till utdrag ur The ARRL Antenna Handbook 1974.

En sten på sex till sju kilo försedd med en expanderbult och en skruvögla för att kunna hängas upp i en lina, som går genom en talja och vidare till dipolantennens ena isolator. Taljan är uppsatt i trädet som används som fästpunkt för antennen.
FOTO © Erik SM7DZV.

— Av Erik SM7DZV —

Är det OK att skriva om riktigt enkla grundläggande tekniska frågor, inte elektronik utan mekanik? Är stormsäkring av vajerantenner ett alltför trivialt ämne? Eftersom kunskapen dessutom är nästan lika gammal som amatörradiohobbyn själv kan den ju knappast heller tillmätas något nyhetsvärde.

Frågan uppkom en dag i slutet av förra veckan, när vindhastigheten i mellersta Norrland uppmättes till mellan 20 och 25 meter per sekund och när vi hade fått rapporter om att flera radioamatörer hade blivit av med sina trådantenner i blåsvädret.

Detalj av upphängningen: Den svarta flagglinan går över toppen på trädet som håller upp antennen. Linan genom blocket går åt vänster ut till antennens isolator och nedåt till vikten som sträcker ut antennen. 
Klicka på bilden för att se den i större skala. 
Foto © Erik SM7DZV

Jag nämnde för en god vän hur jag stormsäkrat mina trådantenner, och berättade att jag inte hade haft problem med nedblåsta antenner på mycket länge.

”Höga vindhastigheter blir allt vanligare”
”Klimatförändringen gör att antalet stormar med mycket höga vindhastigheter i byarna kommer att bli fler och allt vanligare. Det här är något som blir mer och mer aktuellt för alla radioamatörer. Skriv om hur man kan lösa problemet”, blev svaret.

Latent kunskap…
När jag blev radioamatör 1966 fick jag lära mig hur man med hjälp av en talja och en vikt kunde hindra att antennlinan slits av, när träd som gungar åt olika håll under en storm. Hur man kan göra finns bland annat beskrivet i ARRL:s Antenna Handbook som jag haft i min bokhylla sedan 1974 (sidorna 272 och 273). Hur man stormsäkrar sina antenner var en latent kunskap som jag inte försökte tillämpa under mina första 49 år som radioamatör. Gång på gång drabbades jag under tiden, liksom så många andra, av nedslitna och nedblåsta antenner. Till slut fick jag nog. Här är beskrivningen av hur man kan gå till väga:

6 till 7 kilos vikt ofta lämpligt
Över ett av de träd man använder för att hålla upp antennen drar man en lina med ett block i änden. Över linhjulet drar man linan som går till antennens isolator. I den andra änden fäster man den vikt som ska sträcka ut antennen. När träden rör sig åt olika håll i vinden kommer vikten att höjas eller sänkas med spänningen är oförändrad i antennvajern och i linorna som håller antennen uppe. Bilderna och bildtexterna talar för sig själva.

Den resandes ensak
Det är radioamatörens ensak att välja vilken motvikt hen föredrar och hur tung den ska vara. Vikten måste bara anpassas till antennlinornas längd och hållfasthet. Min egen erfarenhet är att sex till sju kilo ofta är lämpligt.

Lösning för deltaloop: När man har en deltaloop handlar det också om att hålla jämn spänning i loopens tre ben. Då är det lämpligt att låta antenntråden gå genom två taljor. Här ses antenntråden, en dubbel ”DL-1000” gå genom taljan. Linan som håller antennen uppe går på vanligt sätt över grenarna i ett träd. Vid ett av deltaloopens hörn måste linan från blocket som syns på bilden gå vidare genom ett andra block, på samma sätt som beskrivits för dipolantenner. Foto © Erik SM7DZV

Om materialet som använts
De taljor, expanderbultar, linlås och linor jag använt har jag köpt på Biltema. Taljorna kostar ungefär en hundralapp per styck och finns på båtavdelningen. Hålen för expanderbultarna, 8 mm, har jag borrat med borrhammare.

Skarva ”DL-1000”
DL-1000, är en mycket stark dubbelledad telefontråd, som varje militärt utbildad trådsignalist vet hur man ska skarva:  Skarva ”DL-1000” så att skarven aldrig går av.

Dela ”DL-1000”
Här är en video som visar hur man delar ”DL-1000”, den militära tvinnade telefonkabeln så att man får två vajrar som går att använda för antennbygge. Dela ”DL-1000” — Kredit för den tekniska lösningen Bosse SM5CJW.

Benämningen DL-1000 på tråden är egentligen felaktig. DL står för dubbelledare och 1000 är den mängd tråd, en kilometer, som får rum på den vanligaste trådrullen, som passar till kabelmesen. Det finns andra rullar som rymmer mindre än en kilometer men tråden brukar ändå kallas DL-1000.

Ladda ned
Beskrivning av metoden finns bland annat i ARRL:s Antennhandbok 1974. Amatörradionyheterna har inhämtat tillstånd från ARRL om rätten att publicera antennhandbokens beskrivning av metoden:
Klicka på länken för att ladda ned texten (2 Mb, pdf):
Extract from The ARRL Antenna Handbook 1974