Avancerad pejling används
när Bo SM5CJW och speleologerna
fortsätter kartlägga Lummelundagrottan

Publicerat den 2017-07-20.
Uppdaterat 2017-07-28: Fler bilder från grottforskarveckan.
Uppdaterat 2017-08-01: Smärre rättelser samt förtydligande om vattentäthet för dsb-tranceivern.

Bo SM5CJW visar den lägeskänsliga långvågssändare som används nere i grottan.
FOTO © Erik SM7DZV.

— Av Erik SM7DZV —

Dykare med en lägeskänslig långvågssändare för extrem långvåg, 32 kilohertz, arbetar nere i grottan. Personal med pejlingsutrustning uppe på markytan mäter lutningen på magnetfältet från sändaren och bestämmer positionen, såväl horisontellt som vertikalt.  Noggrannheten är plus minus en halv meter.

Bo Lenander är den som har konstruerat och byggt den radioutrustning som är en av de tekniska förutsättningarna för speleologernas kartläggning av Lummelundagrottan, men utforskningen av grottan är ett lagarbete av högsta klass. Allas insatser och kunskaper behövs för att det ska fungera.

Bo SM5CJW mäter in horisontalläge (XY) med pejl med ferritantenn.
(Klicka på bilderna för att se mer  detaljer.) 
FOTO © Erik SM7DZV

Under veckan efter midsommar fanns Bo Lenander och 50 andra speleologer, grottforskare, vid Lummelunda på Gotland. Bo var där för 41:a året i rad.

Uppgiften var liksom tidigare år att tränga in i grottan så djupt som möjligt och kartera så detaljerat som möjligt. Mätningen görs med hjälp av pejling på lång långvåg, 32 kiloherts.

Grottdykarna har med sig en sändare som är lägeskänslig. Uppe på marken arbetar man med en pejlmottagare, med vars hjälp man både kan bestämma sändarens position i XY-led och dess djup under markytan. Noggrannheten i XY-led är bättre än plus/minus fem decimeter. Djupmätningen beräknas från en punkt där sändarens magnetfält lutar 49,5 grader. Noggrannheten i djupmätningen är ungefär samma som vid XY-mätningen.

Djupmätning, pejl med ferritantenn. Pejlen mäter magnetfältets lutning som används för beräkningen.
FOTO © Erik SM7DZV.

Våra läsare har tidigare mött Bo Lenander SM5CJW från Västerås. Bo är idag pensionär. Han arbetade under sitt yrkesverksamma liv som elektronikkonstruktör hos ASEA. Redan som 13-åring byggde han sin första rävsax. Det var en så kallad IQ-sax med tre rör, konstruerad av SM5IQ. Militärtjänsten gjorde han som radiospanare.

– Jag lärde mej väldigt mycket om pejling under min militärtjänst, säger Bo.

Mångårigt intresse för grottor
Intresset för grottforskning vakande när Bo, 22 år gammal besökte Björkliden i norra Lappland. Grottforskningen har sedan dess varit ett brinnande intresse. Första gången Bo besökte Lummelundagrottan på Gotland var 1976. Sedan dess har han besökt grottan minst en gång varje år.

Bo visar DSB-tranceivern som används för kontakt mellan dykarna nere i grottan och pejlarna på markytan.
FOTO © Erik SM7DZV.

Kombinationen av intresse för rävjakt (läs pejling), grottforskning och yrkeskunskaper i elektronikkonstruktion ledde fram till att Bo konstruerade utrustning för att kunna kartlägga och bestämma djupet på okända grottor, och för att från markytan kunna kommunicera med dykare som simmar i vattenfyllda grottor. Bo förklarar hur det går till:

Sänder E och A beroende på läge
– I grottan bär dykarna med sig en sändare med ferritantenn som matas med CW växelström (ca 32 kHz). En lägessensor (guldkula) signalerar vilken ände på ferritstaven som pekar upp, förklarar Bo.  Den gör att sändaren i grottan sänder dit dit  dit dit under simning/transport. När den hängs upp vertikalt för att sända ett lodrätt magnetfält sänder den dit dah  dit dah.

Mäter magnetfältets lutning
– Pejlen ovan jord kan ha ferritantenn eller ramantenn, den senare är är bäst, säger Bo. Med pejlapparaten kan jag bestämma platsen där magnetfältet är lodrätt d v s platsen rakt ovanför sändaren i grottan. Noggrannheten i XY-led är bättre än +/- 5 decimeter vid det ringa avstånd det är fråga om här.

– Djupmätningen gör jag där magnetfältet lutar 49,5 grader genom att därifrån mäta horisontella avståndet till punkten rakt ovanför sändaren och sedan multiplicera med två. Noggrannheten är ungefär som vid XY-mätningen.

Väntar på facit av senaste pejlingen
– Trespegelsalen som vi mätte in har en bergtäckning på ca 16,6 meter, och när hålet har borrats får vi facit i XYZ-led! Mycket spännande för min del, säger Bo. Under veckan efter midsommar, när vi var på plats i Lummelunda, hade brunnsborraren tyvärr haft fel på borriggen, så han låg efter med sina uppdrag. Men hålet skall borras i sommar.

DSB-tranceiver för talkommunikation
För radiokommunikationen mellan dykarna nere i grottan och personerna uppe på markytan har Bo också konstruerat en vattentät dsb-tranceiver, som möjliggör talförbindelse mellan grottnivån och markytan. Även denna station går på 32 kHz. Ett problem med denna radiostation var från början att kåpan, stationens inkapsling, gav vika för vattentrycket på större djup.

Förtydligenade om vattentäthet:
Bo har kompletterat texten med ett förtydligande:

Man kan få ett intryck av att M-85 i sig är vattentät till de djup vi dyker i Lummelunda (drygt 5 m). Så är inte fallet!

Vi har alltid transporterat den och andra prylar som vi inte vill dränka i ammunitionslådor för ksp. En sådan låda har planpackning i locket och den rundade lådkanten pressas mot packningen hårdare ju större det omgivande trycket är. Tyvärr så medför tryckökningen från 0,5 kg/cm2 till 1 kg/cm2 att plåtkanten hoppar innanför planpackningen och vatten sprutar in i den annars så täta lådan!

Konstruktion och ritningar finns från sidan 8 i bifogad pdf-fil som kan laddas ned.

Faktasida om grottan
Klicka här för att komma till vår faktasida om Lummelundagrottan.

Länk – Beskrivning av DSB-tranceivern
Till Speleologernas medlemsblad med ritning och beskrivning av DSB-tranceivern. Ladda ned PDF. Beskrivningen av tranceivern börjar på sidan 8.
Klicka här.  

Tidigare artiklar i Amatörradionyheterna om grottforskning:
Rävjaktsteknik hjälper grottforskarna…
Kort intro till Bosses…

Fler bilder från grottforskarveckan:

Årets speleologvecka vid Lummelundagrottan lockade 50 deltagare från Sverige och Finland. I tältlägret nere vid Östersjöns strand hittade vi Max och Evelina Holmberg från Malmö med barnen Felix och Fabian.
FOTO © Erik SM7DZV

Grottforskning är mörkt, blött, kallt, lerigt — och alldeles alldeles underbart.
Ulla Petersson från Västerås, kassör i Sveriges Speleologförbund, ger syn för sägen och är ett levande uttryck för grottforskarlycka.
FOTO © Erik SM7DZV

Leif Sigvardsson från Tystberga har varit speleolog i mer än 35 år. Under 1990-talet var han ordförande för Sveriges Speleologförbund under  ett halvt decennium, och han är kassör för projekt Bjurälven. Leif har utbildat många nya grottforskare och är fortfarande, som han säger, ”lite aktiv”.
När vi träffade Leif, just utkommen från en dykning i Lummelundagrottan, förklarade han att nu får det nog ändå vara slut: ”Det går inte krypa och gräva sig fram i grottan, när artrosen gör lederna stelare och stelare”.
FOTO © Erik SM7DZV