“Innan allt hamnar i radioskugga:”
Radion och radiotrafiken
liten men viktig del i Kon-Tiki-expeditionen

Posted by Erik SM7DZV on 26 mars, 2018 in Nyheter |

1947, från den 28 april till den 7 augusti , seglade Tor Heyerdal och hans besättning på balsaflotten Kon-Tiki seglade från Peru till Polynesien.  Kortvågsradio och telegrafi var deras enda kontakt med omvärlden under färden över Stilla Havet. 
FOTO: Credit Kontikimuseet i Oslo.

— Av Jan Höst SM6VTR —

Marintelegrafisten Jan höst, SM6VTR, skriver om radions betydelse för Kon-Tiki-expeditionen 1947.
FOTO © Erik SM7DZV.

Kon-Tiki-Expeditionen 1947, var en stor sak. Norrmannen Thor Heyerdal lyckades då, tillsammans med landsmän och svensken Bengt Danielsson, att med en egenhändigt byggd balsaflotte ta sig de 4300 nautiska milen från Peru till Polynesien. Detta var 1947 och världen var krigstrött och många människor fick något fredligt att läsa om i tidningarna.

En liten del i detta enorma projekt var radioutrustningen och radiotrafiken.

Från det under kriget ockuperade Norge hade en skara män lyckats ta sig till Storbritannien  och där utbildats bland annat i telegrafi och fått lära sig hantera radioutrustning. Detta kom väl till pass ombord på Kontiki då två av besättningsmedlemmarna hade varit en del av den norska skaran i Storbritannien.

National använde Kon-Tiki-expeditionen för att göra reklam för sina produkter.

Tre kortvågssändare och NC-173
Radioutrustningen bestod av tre sändare och en National mottagare NC-173. Sändarna gav som mest 10 watt inmatat till slutstegen. Uteffekten var kanske fem eller sex watt. Banden var 40,10 och 20 meters amatörradioband. Dessutom hade expeditionen en ultrakortvågsstation för trafik med flyg i samband med nödräddningstrafik.

“Gibson Girl”
UKV-stationen var av fabrikatet Gibson som fanns i två versioner, en nödsändare för telegrafi på kortvåg och en för ultrakortvåg med amplitudmodulering. VHF var ett begrepp som i samband med marin radio inte förekom förrän 1961. På Kontikimuseet i Oslo visas en efterkrigsvariant av “Gibson Girl”, BC-778, som uppges vara den modell som fördes med på flotten under Kontikiexpeditionen. Så vitt vi kan se är detta kortvågsvarianten, inte ultrakortvågsstationen.

Mer om “Gibson Girl”
För specifikation och bild på “Gibson Girl”: Se separat artikel.

 

Positionsangivelser och ETA
Radiotrafiken ombord utgjordes till största delen av positionsangivelser och ETA till norska ambassaden. I vilket land ambassaden var vet jag ej, men den största delen av trafiken skedde via amerikanska radioamatörer, som vidarebefordrade meddelandena till ambassaden. ETA var viktig information liksom att överhuvudtaget meddela sig.

 

LI2B

QSL från Kon-Tiki.
Kon-Tikis anropssignal var LI2b. Trafiken sköttes av norrmännen Knut Haugland LA3KY och Torstein Raaby. De var motståndsmän under Andra världsskrigets tyska ockupation och hade fått sin radio- och telegrafiutbildning i England under kriget.

QSL Courtesy of W2VRK

 

Radioamatör skulle larma om flotten inte hördes av
När flotten närmade sig Polynesien kom man överens med Hal, en radioamatör från Rarotonga, att han skulle passa en viss frekvens en gång i timmen. Om han inte hört av flotten på 36 timmar skulle han slå larm om att en olycka inträffat. Under timmarna efter att flotten hade strandat, ledde detta till stor dramatik.

Radioutrustningen genomblöt och skadad
Flotten hade gått på ett korallrev, besättningen hade klarat sig iland och var oskadd så när som på en hjärnskakning. Man hade fått vattenskador på radioutrustningen som var helt död, och 36-timmarsfristen var så gott som till ända. Heyerdal beskriver händelsen i sin bok Expedition Kon-Tiki:

 

Spänningen var på bristningsgränsen. Dödstyst i sändaren, men mottagaren en NC-173 började kvickna till, och nederst på skalan hörde vi svag musik.på amatörfrekvensen hörde vi ingenting. Men ljudet gled längre upp på längs skalan, kanske var det en våt spole som torkade upp från ena kanten. Kortslutningar och gnistor var emellertid enda resultatet av arbetet med sändaren.”

I absolut sista minuten vaknade sändaren till liv. Man anopade de avtalade stationerna utan att få kontakt. Då valde Torstein att sända ett CQ, och man lyckades få kontakt med en radioamatör i Colorado. torstein kastade sig över telegrafnyckeln och sände:

“Detta är Expedition Kon-Tiki, vi har strandat på en öde ö i Stilla Havet.”
Det blev för mycket för radioamatören i Colorado. Torsten tog då nyckeln och sände “allt väl, allt väl”, om och om igen.

Svaret kom från Colorado.
-Om allt är väl, varför inte ta det lite lugnare?

Radioamatören så lättad att han grät
Men det senaste sändningspasset från expeditionen hade hörts av Hal, radioamatören på Rarotonga. Man fick kontakt, kunde avblåsa räddningsinsatser och Hal var så lättad över att på nytt ha fått höra LI2B att han satt vid radiostationen och grät.
(Not 1)

Kortvågsradion räddade sjuårig pojke
Vid ankomsten till Polynesien fick man återigen bruk för sin kortvågsradio då en polynesisk sexårig pojke hade drabbats av en elakartad böld och med hög feber höll på att avlida. Kontikitelegrafisterna lyckades få kontakt med två amerikanska radioamatörer i Los Angeles som hade kontakt med en läkare.

Läkarens instruktioner sändes på telgrafi
Knut och Torstein, expeditionens telegrafister telegraferade alla pojkens symptom samt skickade en förteckning över innehållet i expeditionens medicinförråd. Läkaren tog del av meddelandet och gav instruktioner.

Två av expeditionsmedlemmarna utförde sjukvårdsarbetet – steriliserade, punkterade bölden och lade förband. Under de två följande dygnen fick pojken penicillin var fjärde timme medan febern fortfarande var hög och bölden öppen. Varje kväll konsulterades läkaren i Los Angeles. Så plötsligt föll febern och pojken tillfrisknade snabbt. (Not 2)

Inte första och inte sista gången
Det var inte första och inte sista gången som radioamatörer har räddat liv.

 


 

Litteraturhänvisning:
Heyerdal, T. Översättning till svenska av Danielsson, B.  (1949), Expedition Kon-Tiki, Stockholm: Albert Bonniers Boktryckeri.
Not 1: sidorna 180 – 181.
Not 2: sidan 196.

Länkar
Wikipedia: Kon-Tiki
ARRL, (2010-04-01):
Last Surviving Crew Member of Kon-Tiki Expedition Passes Away
(Text på engelska.  Länk till bilder)
Ham Gallery: Kon-Tiki DX-peditionen 1947
W8SU: (pdf en sida) Klicka för att ladda ned.

 


 

FOTNOT 1:

ETA
Förkortning av Estimated Time of Arrival, på svenska: beräknad ankomsttid.

FOTNOT 2:

Gibson Girls – en tecknares drömkvinnor
Namnet “Gibson Girl” är en historia för sig. Stationen är uppkallad efter amerikanske illustratören Charles Dana Gibson som tecknade den första så kallade pinup-flickan, Gibson Girl, som brydde mången soldats och sjömans skåpdörr över hela världen.

Den väldigt kurviga figuren kom, kanske på grund av sina konturer, att ge namn åt nödradion – “The Gibson Girl”. I själva verket var radioapparatens sidor insvängda för att de skulle kunna hållas fast mellan benen på en nödställd sjöman som använde händerna för att veva generatorn.

Print Friendly, PDF & Email

Taggar:, , ,

Copyright © 2014-2018 Amatörradionyheterna All rights reserved.
This site is using the Hamnews.dzv.se Child-Theme, v3.1.4, on top of
the Parent-Theme Desk Mess Mirrored, v2.5, from BuyNowShop.com