Åskoväder och grov sjö på Medelhavet
Göteborg Radio trodde telegrafisten var full:
”Mr ska vara rädd om levern”

Telegrafisten Jan Höst under frivakt. Året var 1962. Fartyget hette MS Gandia.
”Ja här är några axplock, medan det finns några kvar att skörda”,
skriver Jan i sitt mejl till redaktionen.

— Av Jan Höst SM6VTR —

Fiddler´s Green är en plats där alla gamla sjömän, där ibland farygsgnistarna, med sina berättelser och vedermödor, hamnar. Där är ölen gratis, rommen likaså,  och många pretty girls are around.

Det jag skriver att givetvis radiorelaterat så gamla gnistar känner säkert igen sig.

Jag var mönstrad på ms Gandia/SLMA på sextiotalets början och vi befann oss Medelhavet. Åskan mullrade och det sprakade i den gamla KV46-mottagaren frekvensen var inställd på 8496 Mc omkring.

QSA 5, QRN 5
Sag4 dånade in med QSA 5 för att nästa sekund vara borta med QRN5. Klockan var 1100 gmt och SAG började sända sin trafiklista och mycket riktig jag var med SLMA. Till saken hör Grispholms/SLQT var också med och tappar man T:ett så blir det SLMA.

SAG trodde telegrafisten var full:
”Mr ska vara rädd om levern”
Jag kallade upp SAG och fick QRY4 och fick veta QTC 8. Herre gud tänkte jag vad har hänt 8 telegram. SAGs pick up man hade också misstagit sig men gnisten som skulle sända telegrammen upptäckte felet och sa stopp o belägg till mig och tillade Mr skall vara rädd om levern. Till slut fick Gripsholm sina telegram och vi fick inga.

Trafiklistor varannan timme dygnet runt
Dygnet runt varannan timme sände SAG trafiklista på 0,5 ,4,6,8,12o 16 Mc och det var inte alltid det åskade.

Medical advice från Rom
Fartyg kunde om behov fanns få Medical Advice från Rom Italien på kortvåg IAM var signalen. 500 Kc passades alltid av fartygs-och kuststationsgnistarna och vid ett tillfälle hörde jag ett IAM de SPOK anrop. Alltså på den frekvens IAM inte lyssnade. Många gnistar försökte tala om för SPOK hur läget var men han var tydligen så skärrad så han malde på.

Efter SAXpresset tillbaka till 500 Kc
Efter att ha tagit SAXpresset gick jag tillbaka till nödfrekvensen. Jo jo minsann. Där var polacken kvar. En ryss gick in för att hjälpa sin partikamrat men han fortsatte. Det sista jag hörde, innan jag törnade in, var från ryssen ”poor sick man”. Ja det var mycket att hålla reda på med signaler, teknik — och ingen att fråga.

Utan för Casablanca CNP på redden låg vi tillsammans med ett tiotal andra fartyg och väntade på vår turn att lasta phosphat, ökensand. Jag brukar säga att svenska flottan har burit hem halva Marocko och nu kommer människorna också.

Färsk gnist — Första hyran
I alla fall där låg också ett fartyg från Svenska Orientlinjen och väntade. Jag råkade känna gnistan lite grann och hon var alldeles färsk. Hade tydligen fått flyga ned till Marocko för att avlösa en kollega som sjukavmönstrat.

Hägde inte med — Kvitterade inte
Anyway kollegan var med på CNP:s trafiklista och den nya gnistan försökte hänga med i arabens höghastighetsmorse. Det gick inte bra alls och plötsligt blev det tyst från min landsmaninna och CNP fick inget QSL. Jag hade lyssnat på deras trafik och tagit telegrammet och frågade om jag skulle QSP orientaren.

Svarade inte på kortvåg
By all mean om sa han. Jag kallade på gnistan och trodde hon hade lugnat ner sig när hon hörde att det var jag. Lugnat ner sig hade hon gjort men inte ett pip kom det från henne. Av vissa skäl ville phosphatbolaget ha ett kvitterat telegram på när fartyget skulle gå in.

Gnisten första telegram — Hade svimmat
Jag gick upp bryggan och på kanal 16 kallade jag upp fartyget. Skepparen svarade och tog emot sitt telegram. ”vad hände hos er egentligen” frågade jag. Skepparen muttrade lite sen sa han ”hon svimmade det var hennes första telegram”
Nya gnistar var inte alltid så förbereda, men de flesta blev bra även hon med tiden.

Jan Hösts sjömansbok 1962: MS Gandia.

Etiketter: Fiddlers green, Jan Höst, MRD, Sjöfart, SM6VTR