Solutbrott — Bild av en fullträff på Jorden

Bilden visar hur jordens magnetfält påverkas av ett solutbrott
vid en fullträff på Jorden.
Illustration Tromsö Geomagnetiska Observatorium.

— Av Erik SM7DZV —

Under eftermiddagen i går försämrade en jordmagnetisk storm radiokonditionerna på kortvåg. Som högst observerades K-index 6 men minskar och är just nu 2. I spalten till höger visar radioprognosen rött för alla band och tider utom för 80- och 40-metersbanden kommande natt.

I går, den 5 juli, klockan 1753 UTC, rapporterade Australiens Rymdvädertjänst om ett svagt solutbrott. Rymdväderdata visar att det inte rörde sig om någon flare. Effekterna på radiokommunikationen av gårdagens ”weak sudden impulse”, om det blir några, kommer därför inte att inträffa förrän om tre eller fyra dagar.

Gårdagskvällens jordmagnetiska  storm hade därför inget att göra med den solaktivitet som rapporterades om från Australien tidigare på kvällen.

Solaktiviteteten är låg. Det har nu gått 8 dygn i följd utan registrerade solfläckar. Störningar i jordens magnetfält inträffar då vanligtvis på grund av att solvind med hög hastighet strömmar ut från hål i solens atmosfär. När solen går in i ett sådant område med snabb solvind påverkas jordens magnetfält med mer eller mindre störda radiokommunikationer på kortvåg som följd.

Effekten av snabb solvind mot jorden
Denna typ av störning kan försvåra eller omöjliggöra radiokommunikation på de högre kortvågsbanden. När det inträffar är grundregeln att försöka välja ett lägre band. När solmateria träffar jordens magnetfält böjs den av mot polerna. På norra halvklotet blir det då norrsken, något som kan ge mycket bra förbindelsemöjligheter på tvåmetersbandet.

Två typer av solutbrott
Under perioder med normal eller hög solaktivitet är två olika typer av solutbrott vanliga – massautkast och så kallade flares eller solfacklor. Massautkasten orsakar,vanligtvis med tre till fyra dygns fördröjning, jordmagnetiska stormar eller turbulens med höjda K-index. Denna sortens störning försvårar kommunikation på de högre kortvågsbanden.

Flare ökar dämpningen i D-skiktet
En flare medför att solen skickar ut UV- och röntgenstrålning mot jordens solbelysta sida. Strålningen når jorden på cirka åtta minuter och ökar dämpningen i D-skiktet och försvårar eller omöjliggör därmed radiokommunikationen på låga kortvågsband. I motsats till vad som gäller för massautkast, när jordens magnetfält bringas i oreda, klingar effekterna av en flare ofta av efter någon eller några få timmar. Effekterna av en jordmagnetisk storm till följd av ett massautkast har längre påverkan.

Använd Verktygslådans länkar
Huvudmenyns verktygslåda innehåller ett stort antal länkar som hjälper till att förklara vågutbredning och radiokommunikation. Använd den för att få förklaringar, när konditionerna plötsligt ändrar sig.

Data från Australiens Rymdvädertjänst i samband med gårdagens ”weak sudden impulse”.
Illustration: Skärmkopia ur nyhetsbrev.