”Mitt liv som brottsling:
—Kommunikationer med komplikationer”

1973, långt efter händelsen i berättelsen: Jan SM6VTR i radiohytten på oljetankern TT World Princess, Hongkong reg. Utrustningen inhyrd från Marconi UK. Lägg  speciellt märke till de oisolerade matarledningarna som förde effekten 2,5 kilowatt ut till fartygets antenner.
FOTO: Privat

— Jan Hösts SM6VTR sista berättelse —

Sommaren 1962 var jag hemma på s.k. vederlag efter fem medelhavsresor som gnist på en Lloydare. Nu skulle det köras amatörradio tillsammans med en kompis som hade lyckats knopa ihop en sändare med två 807:or som slutsteg.

Amatörcertet fick jag några veckor efter jag avlagt min radiotelegrafistexamen men jag hade inte erhållit någon signal. Vi kikade i callboken och såg att SM7ATU var ledigt och det blev det. Några månader senare fick jag signalen SM7AFU. En bland många jag har haft.

Råkade använda en S.K.-signal.
En dipol för 40 meter riggades upp i kompisens trädgård och klart för sändning. En mottagare märket Trio rattades in på bandet och jag började sända några CQ de SM7ATU. Sedan brakade det lös på bandet. Det visade sig att signalen vi använde hade tillhört en S.K. och när man hörde den trodde man väl att han hade uppstått från de döda.

Jag kommer speciellt ihåg SM7TE/Ken då med B-cert och jobbade i en klädekipering i Malmö. Sedermera framgångsrik delägare i BEJOKEN. Han blev väldigt upprörd.

QSL via vanliga vykort
Ja det gick några dagar och jag hade qso med sydeuropa och skickade vykort som QSL direkt. Vi fick också tre kort tillbaka så tekniskt fungerade det.

Polisen på besök
En afton vid sjutiden ringde det på dörren och utanför stod två uniformsklädda poliser som bad att få komma in. Vi fick reda på att Televerkets signalspaning hade kontaktat polisen för att titta lite närmare på svartsändaren.

Några malmöamatörer hade krysspejlat oss och hittat villan där vi satt, inte så svårt då man dessutom såg dipolen som hängde från fruktträden.

Lämnade in prylar ur junkboxen
Polisen som besökte oss sa inte mycket, han saknade kompetens inom området, men uppmanade oss att nästa dag komma in till polisstationen med utrustning som kunde vara en sändare. Nästa dag fick polisen lite prylar från junkboxen och var nöjda med detta. Vi fick 150 kronor i böter och var lika nöjda liksom alla malmöamatörer.

Några månader senare fick jag som sagt signalen SM7AFU.

Fotnot.
Denna berättelse skrev Jan som svar på redaktionens efterlysning av berättelser från radioamatörer som varit on-the-air innan de fått sina tillstånd klara.

Etiketter: Krysspejl, Radiopirat, SM6VTR