Sträckningen av Norrbottniabanan speglar
vår tids syn på infrastruktur och militär strategi

Publicerat 2018-08-24. Uppdaterat 2018-08-26.

Sista tåget Sveg-Hede den 30 januari 1966.
Statens Järnvägar, SJ S1 1923, lok N:r 1923. Tillverkare: Nohab år 1952. Tillverkningsnummer: 2224.
FOTO från Järnvägsmuseet, Statens Mariana Museer.
Fotograf: Bo Gyllenberg Strängnäs Ort/Driftplats Sveg, bandel: 124.

— Av Erik SM7DZV —

Statsminister Stefan Löfven och Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon tog igår, den 23 augusti 2018, ett första gemensamt spadtag för att symboliskt starta arbetet på Norrbottniabanan, sträckan mellan Umeå och Dåva.

Bansträckningen är uttryck för det 21 århundradets tankar kring infrastruktur och militär strategi.

När det svenska stambanenätet för järnvägen började byggas under 1800-talet fanns det två principer för bansträckningarna: Järnvägarna skulle förläggas till okoloniserade delar av landet. Järnvägen fick inte heller ligga nära någon av kusterna. Banan skulle ligga utom skotthåll för marint artilleri.

1800-talets järnvägar skulle bryta nytt land
Det första av syftena var att järnvägarna skulle bidra till att bryta nytt land. Större städer skulle om möjligt undvikas. Nya samhällen skulle uppstå och blomstra längs de nya högteknologiska transportvägarna. Inlandsbanan mellan Kristinehamn till Gällivare var ett sådant koloniseringsprojekt. Den drogs genom en utpräglad glesbygd och tanken var att samhällen och arbetstillfällen skulle uppstå längs järnvägen. Stambanan genom Småland var ett annat.

Didrik ville bryta byns isolering
I Jernbanesviten har Sara Lidman givit en skönlitterär bild av järnvägens, den moderna tidens, ankomst till Norrlands glesbygder. Romanernas huvudperson är Didrik Mårtensson. Den bärande handlingen är Didriks arbete för ”jernbanan”, jänvägen som skulle bryta byns isolering.

Förhoppning om tryggare tillvaro
Drivkraften både bland glesbygdens visionärer och lönearbetare var förhoppningen att järnvägen och den nya tiden skulle hjälpa dem att byta flåhackan och barkspaden mot mer produktiva verktyg för högre förtjänster och tryggare tillvaro.

Koloniseringen av glesbygden misslyckades
De nya stambanorna som kolonisationsmedel för Sveriges glesbygd misslyckades. Det blev inte vare sig som ämbetsmännen i statsledningen eller idealister som Didrik Mårtensson hoppades. Sedan den del av glesbygdernas befolkning som var arbetslös eller undersysselsatt löst enkel biljett till en tryggare framtid förlorade många järnvägar det befolknings- och godsunderlag som krävdes för fortsatt drift. Ett stort antal företagsekonomiskt olönsamma glesbygdsjärnvägar lades ned. I bästa fall används delar av dem som museijärnvägar eller för pittoreska semesteräventyr av nutidsmänniskor som inte ens vet vad en flåhacka är.

Skyttegravar har bytts mot fragmenterade slagfält
1800-talets fruktade marina artilleri, det som gjorde att staten bestämde sig för att stambanorna — de järnvägslinjer som byggdes av staten — inte skulle få ligga nära kusterna, är inget problem för dagens järnvägsbyggare. Bombflyg, kryssningsrobotar och attackhelikoptrar är vapenslag som utgör grunden för det fragmenterade slagfältet, där stridshandlingar kan inträffa lite var som helst.

Alla attackmål inom räckhåll
Till historien hör skyttegravskrig som i Verdun och Stalingrad. Det spelar inte längre någon roll om fiendens anfallsmål är Rosenbad, Vilhelmina eller Kiruna. Alla attackmål ligger inom räckhåll. Krigshandlingar kan — i värsta fall kommer — därför att ske, där vårt land har sina mest vitala samhällstillgångar och samhällsintressen. Anfallen kommer att ske där de gör mest skada.

Sänker transportkostnaderna 30 procent
Norrbottniabanans sträckning är kustnära. Den går från Umeå via Skellefteå till Luleå. Den går genom Västerbottens och Norrbottens mest befolkningstäta områden. Ekonomiska beräkningar gör gällande att den nya järnvägen ska minska företagens transportkostnader med 30 procent.

Marina artilleriet spelar inte samma roll idag
Skulle Sverige bli indraget i ett krig spelar det idag ingen roll ifall järnvägen ligger nära kusten eller ej. Det är inte som på 1800-talet. Järnvägen kommer att sprängas i luften i vilket fall som helst. Det är därför som staten genom Transportstyrelsen nu bygger Norrbottniabanan där man gör. Generalerna har insett att skottvidden för de fientliga krigsfartygens artilleri inte längre spelar någon roll.

27 mil kustnära järnväg
Norrbotniabanan är en ny 27 mil kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå. I den nationella transportplanen för 2018-2029 anslår regeringen pengar till sträckan Umeå – Skellefteå.

Fotnot:
Att passagerarna på Norrbottniabanan kommer att ha hundraprocentig täckning på sina mobiltelefoner tar redaktören för självklart.  Så länge internet fungerar finns det radioanknytning.

Länkar:
Wikipedia: Sara Lidman. 
Wikipedia: Inlandsbanan.
Reseförslag: Inlandsbanan 
FOI: Hotbildsunderlag i utvecklingen av civilt försvar.
Ladda ned pdf: Klicka på länken. 
Amatörradionyheterna: Sverige får militärt cyberkommando.