Lär dej känna igen din repeaterstation
— även när den sänder sin id-signal på telegrafi

(2018-09-28)

Typisk repeatersite.
Lär dej känna igen stationssignalen — även om den sänds på telegrafi.
FOTO © Erik SM7DZV

— Av Erik SM7DZV —

Det finns många radioamatörer som inte kan identifiera repeaterstationer på VHF och UHF eftersom de inte har lärt sig telegrafi.

Repeatrarna har ofta namn i stil med SK7RIH (Oskarshamn) och liknande. Ljuda S (dididit) K (dadida) 7 (dadadididit) R (didadit) I (didit) H (didididit).

Lär dej sedan att ljuda hela ramsan som repeatern sänder, till exempel för Oskarshamn: dididit dadida dadadididit didadit didit didididit. Du kommer att känna igen den, och du behöver inte lära dej mer telegrafi än så för att klara av situationen.

Ljuda med da, di och dit
— så hör du direkt hur telegrafitecknet låter
På telegrafi finns det ingen som helst möjlighet att missta sig på bokstäverna B (dadididit),  P (didadadit) och C (dadidadit). Ljuda ramsorna inom parenteserna så hör du hur tecknet låter. Telegrafi handlar om ljudbilder — det handlar om att veta hur tecknet låter. Streck på ett papper. Streck och prickar på papper är omöjligt att lära sig. Men människans hörsel har lätt att förstå och lära sig en ljudad ramsa av ett telegrafitecken, en ljudbild av ett tecknet.

Lägg energin på att lära lite telegrafi
Den som funderar över att det inte finns kvinnonamn i det svenska bokstaveringsalfabetet kunde kanske överväga att lägga sin energi på att börja lära sig telegrafi i stället för att skriva verkningslösa debattinlägg på nätet.

Två tecken till: K och +
Utöver tecken som ingår i repeaterns anropssignal finns två tecken som ofta används och behövs. Många repeatrar sänder K för att uppmana motstationen att börja sända när en sändare slutar modulera samt sluttecken (skrivs som +) som sänds innan repeatern stänger och går över i mottagningsläge. K låter som nämnts (dadida) och sluttecken (didadidadit). Träna på att ljuda dessa tecken och du kommer att känna igen dem och förstå dem för allt framtid.

Sätt aldrig QRA-signalen högre än 80-takt
Det finns en sak till som har att göra med repeateridentifikationer. Det är när duktiga telegrafister vill visa vilka storfräsare de är och därför sätter upp hastigheten på telegrafiiidentifieringen till 150-takt eller kanske ännu högre. Det är en takt som är oläslig för så gott som alla normala telegrafister. För det första blir identifieringen, (QRA-signalen), obegriplig för så gott som alla.

Extremt höga hastigheter ökar fördomarna om telegrafi
För det andra leder överdrivet höga hastigheter enbart till att öka fördomar hos många människor om att telegrafi är så förtvivlat svårt och att man måste vara övermänniska för att lära sig samt att, om man skulle klara av att lära sig, man själv måste sända ohyggligt fort för att bli accepterad.

De flesta som använder repeatrarna kan inte telegrafi
De flesta som använder repeatrerna kan inte telegrafi. Vad är det då för nytta med att späda på deras fördomar om telegrafi? Det är rent fjantigt att sätta repeateridentifieringssignalen till högre takt än 80 tecken per minut. På samma sätt som väldigt höga hastigheter på repeatrarnas QRA-signaler avskräcker, gör lätt även kallade highspeedtelegrafister det, genom att göra osäkra telegrafister ännu osäkrare.

SOCWA vill göra fler bekväma med telegrafi
SOCWA-projektet syftar till att få fler att våga välja telegrafi. Tanken bakom SOCWA-projektet är att ge möjligheter att sända telegrafi i sin egen takt, samt att skaffa sig erfarenhet och säkerhet. Se länk.

Ett par meningar om datorsänd telegrafi
Den som inte kan telegrafi, men som låtsas genom att låta en dator sända, sätter också ofta takten orimligt högt. Det är nog det som gör att datorsignalerad telegrafi ofta känns igen, samt att det aldrig blir några felsändningar. Ett annat kännetecken är att det nästan aldrig kommer svar på en omfrågning.

Contesttrafik något helt annat
Det är viktigt att i detta sammanhang inte räkna in contesttrafik på telegrafi, som i de flesta fall sker med datorstödd sändning och med hög hastighet. Då handlar det om skickliga telegrafister i tävlingssituationer, vilket naturligtvis är något helt annat.

En riktig telegrafist
sänder aldrig fortare än vad motstationen kan ta emot
En riktig telegrafist sänder aldrig fortare än att motstationen hinner ta emot. Då går meddelandet igenom snabbt och utan omfrågningar. Därför är det viktigt att inte sända fortare än den egna mottagningsförmågan. Den som sänder med högre takt än sin egen mottagning får omedelbart problem, när hen får svar.

Telegrafi inte svårt — Börja ljuda tecknen
Telegrafi är inte alls svårt att lära sig, börja med ljuda tecknen. Lär dej att ljuda telegrafitecknen för det som står på registreringsskylten på bilen framför dej. Då lär du dej också känna igen hur tecknen låter när du hör samma tecken på radio.

Envis som en övande musiker
En konsumentupplysning i sammanhanget är att man måste vara envis som en musiker som håller på att lära sig ett nytt musikstycke. Det fungerar inte första gången man försöker, men till slut.

In genom örat…
Telegrafitecknet går in genom örat, genom förlängda märgen och ut i handen som skriver ned tecknet på papperet eller M-blanketten. Hjärnan är bara inkopplad liksom en övervakande växeltelefonist, som ser till att lednkingarna fungerar.

Lycka till med telegrafin
Leve jämställdheten — men framför allt lycka till med telegrafin!

Fotnot:
Q-förkortningar är trafikförkortningar för telegrafi och onödiga på telefoni. QRA är en Q-förkortning på telegrafi som talar om stationens anropssignal. Signalen som sänds när en repeater öppnar brukar därför benämnas QRA-signal.