”Jämställdhetsförslag” om bokstavering
drar löje över kvinnosaksorganisationer

— Nyhetskommentar av Erik SM7DZV —

Illustration ur Wikipedia.

Igår morse uppmärksammades jag på en pågående debatt på Facebook, om det svenska bokstaveringsalfabetet.

Utan att ta reda på källan till debatten försökte jag förklara varför bokstavsalfabet från första början hade tillkommit och att det används för att förhindra fel och missuppfattning vid talöverföring på telefon och radio.

Bokstaveringsalfabet
har ursprungsåret 1891
Det svenska bokstavsalfabetet sitter i ryggmärgen på varje svensk utbildad militär signalist och professionell radiooperatör. Listan härstammar från radions och telefonins barndom. Wikipedia uppger att sammanställningen skapades 1891 och publicerades i telefonkatalogen 1902.

Artikeln på Wikipedia innehåller mycket viktig bakgrundsinformation. Se även länkade referenser.

Kvinnoorganisationer föreslår jämställd” lista
som inte uppfyller de mest grundläggande kraven
Listan består endast av mansnamn. Det är felaktigt tycker Fredrika Bremerförbundet och en internetbaserad organisation som kallar sig för Rättviseförmedlingen. Därför föreslår de två organisationerna ett nytt svenskt bokstaveringsalfabet.

Namnen i ett bokstaveringsalfabet ska vara allmänt kända, lätta att uppfatta och ha en för alla en känd stavning. Inget av villkoren uppfylls i förslaget.

Förslagsställarna har inte den ringaste aaaning
Utan att i går morse ens försökt efterforska förslagets ursprung försökte jag ge en bakgrund till varför vi har och använder ett bokstaveringsalfabet. I går kväll, efter en dags radiotrafik från den blåsiga kajen i Böda Hamn, fick jag tillfälle att mera noggrant granska namnen i det föreslagna ”jämställda” listan. Det framstod då med all tydlighet att förslagsställarna inte har den ringaste aning om varför ett sådant alfabet finns eller i vilka sammanhang det används. I det läget borde man ha haft det goda omdömet att välja något annat område för samhällsförbättrande insatser.

Först: Göra rätt saker.
Sedan: Göra så gott man kan
Det brukar sägas att man alltid ska göra så gott man kan. Viktigare ändå är att se till att göra rätt saker.

Ägna er något viktigt:
Se till att alla kvinnor får rätt till anständiga pensioner
Till alla tillskyndare av formell jämställdhet vill jag därför understryka min uppmaning från igår: Ägna er åt något viktigt. Se till att kvinnor får lönenivåer som går att leva på, lika lön för lika arbete och anständiga pensioner på ålderns höst.

Tänk om ni kunde göra något mer, än att producera snömos för nät- och debattsidor?

Länkar

Wikipedia Bokstavering 
Wikipedia:  Svensk kvinnlig rösträtt 
Bokstaveringsalfabet.se: Bokstaveringsalfabet

Publicerat 2018-09-27:

”Varannan damernas” tema för Facebookdebatt
om bristen på kvinnonamn i svensk bokstavering

— Av Erik SM7DZV —

På Facebookgruppen Amatörradio resonerar man just nu om det enkönade svenska bokstaveringsalfabetet. Aftonbladet har givit spridning år en fråga som dyker upp då och då: att det bara finns manliga namn när vi bokstaverar på svenska. Adam, Bertil, Cesar och att pojkarna borde få maka sig en smula och få sällskap av en jämställd andel svenska systrar. Visst. Jämställdhet är viktigt på alla områden i samhället.

Men syftet med bokstaverering vid telefonikommunikation är att minska risken för missförstånd. Dagens svenska bokstaveringsalfabet är ett arv från radiotelefonins barndom, när det kvinnliga inslaget i verksamheten var litet.

Förlåt alla tillskyndare av formell jämställdhet. Ägna er åt något viktigt i stället. Se till att kvinnor får lika lön för lika arbete och anständiga pensioner på ålderns höst.

När det svenska bokstaveringsalfabetet skapades handlade det om att bli förstådd, att undvika missförstånd. Det fanns med all säkerhet inga som helst tankar på sentida jämställdhetssloganer som ”hälften damer”. Bokstaveringsalfabetet har ingen reell betydelse ur jämställdhetsperspektiv. Det handlar enbart, betoning på enbart,  om att kunna räkna upp bokstäver på ett sätt som inte kan missförstås.

Det gäller att tala så att motstationen förstår
Syftet med radiokommunikation är att dubbelriktat och utan fel överföra olika former av data, vanligtvis siffror och bokstäver. Vid talöverföring gäller det faktiskt att tala så att motstationens operatör förstår var man säger. Det är därför, för att förhindra fel, förvirring och missförstånd som bokstavering börjat användas.

När man kommer till väsentligheter, till exempel anropssignaler och olika sorters namn, bokstaverar man för att det inte ska bli fel. I stället för A säger man Adam etc. För de som inte gjort lumpen som signalister, och de blir ju tyvärr färre och färre, och för de som aldrig lärde sig bokstavering ordentligt innan de tog sitt amatörradiocertifikat finns en alldeles perfekt sammanställning i SSA:s trafikhandbok (sidan 14 i 2001 års upplaga).

”Ässämsjubeeepeeeceeee”
Försöker man säga sin anropssignal på samma sätt som man fick lära sig bokstäverna under första terminen i småskolan, ok – lågstadiet för er som är födda från 60-talet och framåt, så är det upplagt för missförstånd. Det motstationen hör är en ramsa som låter i stil med ässämsjubeeepeeeceeee. (Signalen SM7BPC finns inte, och den för mej okände amatör som haft den har inte ett dugg med det här problemet att göra. Det är bara ett exempel, Helge! Det handlar bara bokstavskombinationen BPC, Bertil Petter Cesar, som jag valt för att exemplifiera detta problem. )

Många bokstäver låter lika
Problemet är att många bokstäver låter lika. Alla som lärt sig telegrafi vet hur man får träna extra på tecken som är snarlika. Skillnaden för telegrafi, jämfört med telefoni, är att när man väl har lärt sig skilja på tecknen i telegrafi så är detta inget problem. Om man däremot uttalar bokstäverna på enklaste vis finner man att väldigt många låter väldigt lika. Är det störningar på bandet låter bokstäverna ibland helt lika. Ta till exempel alla bokstäver som slutar på E. Jämför också bokstäver som B och D, smaka på P och T. Exemplen kan mångfaldigas.

Engelsk bokstavering i svensk telefoni
En sak till: Den operatör som blandar in engelska ord i sin bokstavering, till exempel X-ray i stället för Xerkses eller Hotel i stället för Helge, framstår inte automatiskt som en ”duktigare” radiooperatör. Men det ska framhållas: I min omgivning känner jag två radioamatörer med riktiga tungvrickningssignaler och där den engelska bokstaveringen är en utmärkt lösning.