Kaj SM7WMY kämpar mot resistenta bakterier
“Antibiotika får man inte tugga i sig som godis”

Posted by Erik SM7DZV on 8 april, 2019 in Nyheter |
Uppdaterat 2019-03-09: Korekturfel rättade.

Kaj SM7WMY under en fieldday i Svartbäcksmåla, Nybro, oktober 2018.
FOTO © Erik SM7DZV

— Av Erik SM7DZV —

Kaj Holst SM7WMY är tandläkare, hårt engagerad i STRAMA, en organisation som verkar mot överutskrivning av antibiotika och som försöker förhindra uppkomst av ytterligare antibiotikaresistens.

Kaj arbetar ständigt för att motverka att ännu fler bakteriestammar blir resistenta mot antibiotika.

— Ska man skriva ut antibiotika, så ska det vara efter bestämning att det biter på just den bakterien, säger han. Felaktig ordination, felaktig behandling eller felaktig  användning riskerar att leda till ännu fler resistenta bakteristammar, till ännu fler sjukdomar som tillgänglig antibiotika inte biter på.

— Resistensbestämning görs på laboratorium. Man plockar inte bara något ur en medicinhylla, något som låter bra, och ger till en patient, betonar Kaj.  Antibiotika är inget man kan tugga i sig som om det vore godis.

“Handla aldrig antibiotika utomlands”
Kaj har en viktig uppmaning till turistresenärer till Medelhavsområdet:

— Förr talade man om Tulo, den lille halsläkaren. Nu är det antibiotika, den lille halsläkaren. I Medelhavsländerna är det ju bara att gå in på ett apotek och hämta det man vill ha. Och det är ju det, som är så otroligt dumt. Så kommer folk hem från sina utlandsresor, och så tar dom hem preparaten som blir liggande i medicinskåpen.

— Låt bli att handla antibiotika utomlands. Det kan kosta dej livet, säger Kaj Holst.

 

Tandläkare sedan 1969
Kaj Holst SM7WMY är tandläkare och bor vid Kalmarsund, i Drag, två mil norr om Kalmar. Tandläkare har han varit sedan 1969. När han drar sig till minnes, bedömer han att problemet med bakterieresistens började uppmärksammas på 1970-talet.

Beskrivning av penicillin i uppslagsverket Kunskapens Bok, femte upplagan, 1955.

Resistenta bakteristammar började uppmärksammas på 1970-talet
— Man satte ju in antibiotika mot syfilis och gonorré. Men gonorré kan du inte längre bota med de preparat som användes och fungerade bra från början. Gonocockerna är resistenta idag.

Infektionsläkarna är specialisterna
— Det ska vara väldigt specifika antibiotiska preparat idag för att det ska fungera. Man måste ha speciella antibiotika mot identifierade bakteriestammar. Sedan är det här ett oerhört komplicerat och brett ämnesområde. Infektionsläkarna är specialisterna inom detta område.

Upptäckt 1928: Penicillinet dödar bakterier
Sedan Alexander Fleming år 1928 upptäckt att mögelsvampen penicillium notatum alstrade ett ämne som dödade bakterier, inleddes vid slutet av 1930-talet försöken att producera penicillin i industriell skala. 1942 visades i kliniska försök penicillinets bakteriedödande effekt. Penicillinet kom till stor användning mot infektionstillstånd som tidigare varit allt mellan handikappande och dödande.

Problemet var bara att den över tid globalt omfattande användningen av penicillin i ändlöst växande rad av behandlingar ledde till att allt fler bakteriestammar blev “vaccinerade” mot penicillin.

Uppkomst av multiresistenta bakterier
Några bakterier tålde penicillinet, överlevde och kunde fortsätta att föröka sig, samt att denna resistens fördes över till kommande bakteriegenerationer. Dessa bakterier förde överlevnadsförmågan vidare, blev först resistenta, kunde överleva en viss typ av penicillin. Senare, när fler penicillinvarianter framställdes, blev bakterierna resistenta mot nästa penicillinsort, och nästa, och nästa, ända tills penicillinet, antibiotikan, inte längre utgjorde något hot mot bakteriernas tillväxt. Många bakteriestammar hade blivit, eller riskerar att bli, multiresistenta — inget penicillin biter längre på dem.

Kaj ett “öronbarn” — en spruta om dagen under en vecka
— När jag växte upp under 1950-talet var jag ett så kallat öronbarn, berättar Kaj. Varje gång jag fick en öroninflammation fick jag gå till öronläkaren, så fick jag då i skinkan en injektion varje dag under en veckas tid. Så jag har varit nåldyna i det avseendet. I hela livet.

“Fibbla inte med droger hela tiden”
— Jag tycker inte man ska hålla på och fibbla med droger hela tiden, om det inte finns en indikation för det. Så jag har varit väldigt restriktiv med att skriva ut det. Det finns idag människor som går till tandläkaren eller vårdcentralen för att få antibiotika för Gud vet vad, därför att man vill gå därifrån med ett recet i handen. Och det är inte rätt. Antibiotika ska skrivas ut när det verkligen behövs. När indikation föreligger.

Banala infektioner får behandlingar som inte behövs
— Det finns många exempel på hur man vid ganska banala infektioner, till exempel i öron, näsa, hals, har skrivit ut ganska potenta preparat som inte behövs.

— Ska man skriva ut antibiotika, så ska det vara efter bestämning att det biter på just den bakterien. Sedan är det så att bakteriella och virala infektioner är ganska lika varandra, säger Kaj. Och är det en virusinfektion ska man definitivt inte använda antibiotika.

Sjukhusen släpper ut orenat avloppsvatten
som innehåller både bakterier och antibiotika- och medicinrester
— Sedan har vi också problemet, som jag påpekat i kommunala sammanhang, att Länssjukhuset i Kalmar, och andra sjukhus med för den delen, släpper ut orenat avloppsvatten som innehåller både bakterier och antibiotika, säger Kaj. Sådana utsläpp från vanliga hushåll är naturligtvis mycket utspädda, men det som kommer från sjukhus är mycket högre koncentrerat, och även där, i avloppen, kan det utvecklas antibiotikaresistens. Det har man politiskt inte velat ta tag i. Man anser väl att det inte blivit något problem ännu.

Antibiotika bara när det är nödvändigt
— Viktigt är nu att både terapeuter och patienter och befolkningen ska inse att man skriver ut antibiotika, när det föreligger behov, när det har allmänpåverkan på kroppen. Det ska inte ätas som godis.

“Ha inte gammal antibiotika liggande hemma
— Det är också farligt att ha antibiotika liggande hemma. Har man 10 Kåvepenin liggande hemma — då kan jag ju ta det. Vad är det man gör då? Jo då vänjer man kroppen för en liten liten dos, och då har man ju risken för en resistensutveckling. Lika galet är det när folk som går till grannen och frågar: Kan jag få låna lite antibiotika av dej?

“Livsfarligt att handla antibiotika utomlands”
— Idag har vi ju resorna till Medelhavsländerna. Förr talade man om Tulo, den lille halsläkaren. Nu är det antibiotika, den lille halsläkaren. I de länderna är det ju bara att gå och hämta det man vill ha. Och det är ju det som är så otroligt dumt. Så kommer folk hem från sina utlandsresor, och så tar dom hem preparaten som blir liggande i medicinskåpen.

“Det kan kosta dej livet”
— Låt bli att handla antibiotika utomlands. Det kan kosta dej livet, säger Kaj Holst.

Inga nya antibiotika tas fram
“Ger inte läkemedelsbolagen tillräcklig vinst”
— Problemet är ju också att det inte kommer några nya antibiotika, säger Kaj. Det är inga pengar i antibiotika, och därför är industrin inte så benägen att hålla på, tyvärr. De är så lätta att framställa men ger inga pengar. Det är inte som med Voltaren eller Losec och sånt där som man får ett nytt patent på, och så kan bolagen leva på det i 20 år igen.

“Kärlek till mänskligheten”
De som håller på med antibiotikaforskning gör det mera av kärlek till mänskligheten.

 

Länkar – Läs mer
Strama: Samverkan mot antibiotikaresistens 
Wikipedia: Penicillin 
Wikipedia: Antibiotikaresistens

 

Referens:
Kunskapens Bok, Femte upplagan, band 9, sidan 4687. Natur och Kulturs förlag, Stockholm 1955.


 

Redaktörens egen erfarenhet
av multiresistenta bakterier

— Av Erik SM7DZV —

En mörk och dimmig lördagskväll i slutet av januari 2017 fraktades en patient från norra Öland till länssjukhuset i Kalmar. Ambulansen tvingades krypköra i tjockan. Hastigheten var aldrig över 50 kilometer i timmen. Patienten hade fått lunginflammation, febern hade gått upp till 40,6. Vid 42 grader koagulerar humanäggvita. Då är det finito.Vid ankomsten till sjukhuset mättes sänkan till drygt 400, normalt värde för den som är frisk ligger under 5.

Det var jag som var patient, och jag höll på att stryka med. Redan på fredagsmorgonen hade jag själv ställt diagnosen lunginflammation men inte riktigt litat på, och inte agerat på vad jag kommit fram till.

Lungan såg ut som pölsa
Lunginflammationen bekräftades av akutläkaren efter en röntgenundersökning. På röntgenbilden såg den högra lungan ut som pölsa.

Risk för njurskador av behandlingen mot febern
Medicinering med antibiotika, som omedelbart sattes in, gjorde enbart marginell verkan. Intravenös panodil, som regelbundet sattes in, sänkte febern några timmar medan medicinen verkade, men sedan rusade den upp igen. Behandlingen mot febern kunde inte pågå hela tiden, eftersom njurarna då skulle komma att skadas.

20-tal odlingsprover — alla negativa
Sammanlagt tog sjukhuset närmare 20-talet odlingsprover, för att utröna vilken bakterie jag drabbats av. Negativa svar varje gång, ingen träff. Man testade ett par andra typer av antibiotika. Inget hjälpte.

På tisdag eftermiddag, tre dagar efter att jag blivit inlagd, kom min läkare in och förklarade att, jo det var lunginflammation jag hade drabbats av, men man visste inte vad det berodde på. Och vad värre var, man hade ingen antibiotika som bet på sjukdomen.

Ut, med fötterna först?
— Jaha, då räknar ni med att rulla ut mej med fötterna först, frågade jag.

— Nej, sa läkaren. Vi ska prova en annan blandning, men vi har inte tillgång till den förrän i morgon.

Äntligen en sort som bet
Hon höll ord. På onsdag eftermiddag omkring klockan 15 fick jag den första injektionen av den nya sorten. Sex timmar senare kände jag att det hade vänt. Läkarna hade äntligen hittat ett preparat som bet på de antibiotikaresistenta bakterier som hade gjort sitt bästa för att ta livet av mig.

Dagen därpå kunde vi se att febern blev normal och att den skyhöga sänkan började sjunka. Fyra dagar senare var jag så bra att jag tyckte att jag inte behövde ta upp en säng på den då överfulla medicinavdelningen. Det tyckte läkaren också, och skickade hem mig. Tio dagar efter att ambulansen fraktat in mig till länssjukhuset fick jag åka tillbaka till Böda. Jag var bara passagerare. Min hustru körde bilen.

Print Friendly, PDF & Email

Etiketter:, , ,

Copyright © 2014-2019 Amatörradionyheterna All rights reserved.
This site is using the Hamnews.dzv.se Child-Theme, v3.1.4, on top of
the Parent-Theme Desk Mess Mirrored, v2.5, from BuyNowShop.com