Förlorar amatörradion 2-metersbandet visar det
bara att eterns giganter skjutit sig själva i foten

Uppdaterat 2019-06-29: Korrektur och ett par redaktionella ändringar.

Mast med repeaterantenner.
FOTO © Erik SM7DZV

— Av Erik SM7DZV —

I ett förslag inför WRC 2023 föreslår Frankrike att området för amatörradions nuvarande tvåmetersband ska omallokeras till exklusivt band för flygradiotrafik. ARRL rapporterar att endast Tyskland har motsatt sig förslaget.

Vi har idag repeatrar där många radioamatörer struntar i att besvara anrop. Vi har repeatrar som har getts en teknisk utformning som medför att många radioamatörer misslyckas med att öppna dem. Radioamatörerna ska därför komma ihåg en sak:

Förlorar amatörradion tvåmetersbandet, då är det ett fall på eget grepp. Då har radioamatörerna, eterns giganter, skjutit sig själva i foten.

Inför Världsradiokonferensen 2023, WRC 2023, har Frankrike föreslagit att frekvensområdet 144 – 146 skulle omallokeras till ett exklusivt band för flygradio, ”Aeronautical Mobile Service”. Under amatörradions hela historia har radioamatörerna hela tiden fått maka på sig för kommersiella intressen. Amatörradion har förpassats till ”värdelösa” frekvensband för att därefter, som nu, på nytt ifrågasättas.

ARRL rapporterade för några dagar sedan att det inte förekommit några kraftiga protester mot förslaget att göra om 144 – 146 MHz till band för flygradiotrafik. Endast Tyskland har lämnat in ett yttrande att man motsätter sig förslaget.

Skyll inte på fientlig omgivning
Det är bara en sak som radioamatörerna ska komma ihåg. Om vi förlorar tvåmetersbandet ska vi aldrig försöka skylla på stygga fransmän, stora stygga WRC 2023 eller ITU, stygga kommersiella intressen eller allmänt oförstående eller fientlig omgivning.

Det går inte ens att skylla på PTS
Vi ska inte ens försöka skylla på Post- och Telestyrelsen, PTS, även om vår nationella myndighet tycks vara en av det mycket få frekvensmyndigheter i världen, som inte anser att amatörradion har något berättigande och som i vissa fall till och med tar större hänsyn till trådlösa digitala stektermometrar än världsomspännande radiokommunikation.

Fall på eget grepp
Om amatörradion förlorar tvåmetersbandet beror det på fall på eget grepp. Sett över ett par årtionden har FM-trafiken på tvåmetersbandet i stor utsträckning nästan försvunnit. Vi har ett omfattande repeaternät för två meter i Sverige, ett nät som nästan inte används. Det tycks för många ha varit viktigare att sätta upp repeatrar än att svara på anrop.

FM-trafiken i dödsryckningar
Som jag uppfattar det finns det tre grundläggande förklaringar till att FM-trafiken på två meter ligger i dödsryckningar.

• Tvåmeters FM-trafik är inte tillräckligt nytt och spännande.
• Många radioamatörer är så lata att de inte ids trycka in PTT-knappen och svara, när de hör ett anrop.
• Användningen av subtoner gör att tillfälligt besökande eller radioamatörer på genomresa inte klarar av att öppna tillgängliga repeatrar. Kommer det inga anrop, är det ingen som svarar eller kan man inte svara fast man vill – då dör bandet. Att det ska behöva vara så svårt att förstå?

Mer spännande låta datorer sköta radiostationen?
Tillbaka till de grundläggande orsakerna: För det första är tvåmeters FM-trafik idag inte något ”sexigt” band eller mode. Det tycks vara mycket häftigare att köra digitala moden, där datorer står för urval och där trafiken består av själsdödande och i förväg skrivna makron. Hur mycket amatörradio är digitala moden med selektiva anrop?

Eterns giganter är för lata
För det andra: många av radioamatörerna, eterns giganter (?), är för lata för att kröka fingrarna och trycka in PTT-knappen. Du kommer som utsocknes besökare till en plats i Sverige, där du räcker en repeater. Du lyckas till och med öppna repeatern och gör ett anrop. Hur stor tror du chansen är att du får svar? Jag skulle gissa att den är ytterst nära noll. Sannolikheten för svar på anropet är så gott som försumbar, ett begrepp som Tage Danielsson definierade: ”Det betyder att sannolikheten är så löjligt liten att den inte finns, fast bara lite”.

Utsocknes göre sig icke besvär?
Lyssna efter allmänna anrop över repeatrarna: Ytterst sällan blir anropen besvarade. Radioamatörer med dyra stationer och fina antenner är för lata och bekväma för lyfta ändan från stolarna, gå ett par steg till radiostationen, trycka in PTT-tangenten och svara. Dessutom förekommer det dessvärre att anrop från en del radioamatörer inte besvaras av personliga skäl. Alla svarar inte vem som helst. Inte ovanligt är att du kan höra riktade men obesvarade anrop över en repeater. Gå in och anropa den stationen – har du tur får du svar. Det händer också att du kan höra trafik som avslutas. Går du då in och gör ett allmänt anrop, utan att vara från orten, är risken stor att du inte får något svar, trots att det bevisligen ögonblicket innan fanns stationer som lyssnade på bandet. Hur många radioamatörer tror ni det är, som efter sådana erfarenheter kommer att tycka att det är mödan värt att ens bry sig om att ta med en handapparat på semesterresan?

Håll trafiken igång — Svara på anrop
Den enda möjligheten att hålla liv i repeatertrafiken är att svara på de anrop som man hör. Det behöver inte bli timslånga förbindelser. Har du bråttom räcker det med ett kort svar, en signalrapport och upplysningen att du är på språng. då har den anropande fått en kvittens att han hörs och kurage nog för att göra ett nytt anrop.

Subtonerna — Den sista spiken i kistan
Den tredje spiken i kistan är subtonerna. Subtoner tillkom för att man inte i storstäder, eller gränsområden mellan två repeatrar på samma frekvens, skulle öppna flera stationer på en gång. Det kan kanske motiveras i Stockholm, Göteborg eller Örestadsregionen, men absolut inte i resten av Sverige, som ur europeiskt perspektiv kan betecknas som exotisk glesbygd. Beslutet av IARU Region 1 om att alla repeatrar ska införa subtoner måste modifieras. Det kan omformuleras till att enbart tillämpas i regioner med hög befolkningstäthet och många repeatrar i ett närområde. Subtonsanvändning på svenska glesbygdsrepeatrar påvisar inget annat än ren obetänksamhet eller paragrafrytteri.

Tvåmetern död mellan Oskarshamn och Sundsvall
Det finns exempel på radioamatörer som kört stora vägar i Sverige utan en enda tvåmetersförbindelse. Jag har själv kört från Böda till Jansjö i västra Ångermanland. Den sista repeater jag hörde efter att ha lämnat Öland var den i Oskarshamn SK7RIH. Nästa som gick att öppna var den i Sundsvall SK3BG. Hur många radioamatörer tror ni kommer att över huvud taget försöka köra mobilt, när situationen är på detta vis?

Kronobergarna bra exempel
En framkomlig väg är att göra som Kronobergs Radioamatörer SK7HW: Se till att repeatern startar både på 1750- och på subton.

Varför ska amatörradion ha nya band om de inte används?
Amatörradion kan inte bara hålla på att kräva nya frekvensområden och sedan strunta i att använda dem. Hur gick det med de nya fjuttiga 15 kHz som efter långa diskussioner tilldelades amatörradion av WTC vid dess förra möte? Har 60-metersbandet blivit svenskarnas nya riksband på kortvåg, där man täcker stora delar av landet och slipper mycket av skipzonsproblemen? 15 kHz rymmer naturligtvis inte många stationer samtidigt. Men om bandet inte används lär det bli svårt att argumentera för att bandet ska tilldelas en användbar bredd.

Slutord:
Gummitummar är påfrestande
Det är viktigt att stationer som öppnar repeatrar ger sig till känna. Den som öppnar en repeater ska därför ange sitt stationsnamn.

Bokstavera mera!
Ett enastående bra sätt att undvika missförstånd under telefoniförbindelser är att bokstavera anropssignaler, namn och QTH.  Bokstavering av stationssignaler behövs även när man har förbindelse med stationer man känner sedan länge. Skälet är naturligtvis att andra som lyssnar inte säkert kan skilja många likalydande bokstäver från varandra.

Jag vet
Jag vet att flertalet radioamatörer svarar på anrop, anger sina anropssignaler när de öppnar en repeater och bokstaverar. Ni ska naturligtvis inte ta åt er av artikelns beska medicin.

Trevlig sommar.

//Erik SM7DZV