Tänkvärd debattartikel om radiolyssnande
i senaste nyhetsbrevet från Radiomuseet

Lars Lindskog.

Radiomuseet har kommit med sitt oktobernummer, det 129-onde i ordningen. I en tänkvärd debattartikel reflekterar Lars Lindskog kring radiolyssnandet och dess utveckling — och dess betydelse.

Häromdagen kom det in ett ungt par på Radiomuseet. När jag gick förbi dem efter en stund så ställde jag min vanliga fråga om de hade funnit någonting intressant på museet. Ja, det hade de. De tyckte att det var märkligt att se så otroligt många radiomottagare. Har ni ingen radio hemma hos er frågade jag. Nej, det har vi inte. Vi lyssnar via telefonen och ibland via datorn. För mig känns detta så märkligt som jag själv har en FM-radio i varje rum hemma.

Har Sveriges Radio givit upp kampen?
Sveriges Radio verkar ha givit upp kampen om tablålyssnarna för ofta när de annonserar olika program så berättar man inte längre på vilken tid ett program sänds utan anger i stället att man kan lyssna till det när som helst ”där poddar finns”.

Alltsedan Sveriges radio etablerades på allvar hos allt större del ar vår befolkning i slutet av 1920-talet har programmen i många fall fungerat som fasta punkter i människors tillvaro. Värdet av detta kan enligt min mening inte överskattas.

Samhällets sårbarhet
Ur sårbarhetssynpunkt är samhället låst av att bara ha två kontaktlänkar till befolkningen. Det gäller via mobilnätet eller via internet. Om allt flera hem skulle stå utan en radiomottagare så är risken för utslagning av viktig kommunikation överhängande i en nödsituation. Att ingen på Sveriges Radio tänker på dessa risker är ju helt uppenbart. Detta bevisades bl.a. när man den 31 oktober 2010 (NfR nr 13 mars 2010) lade ned sina världstäckande kortvågssändningar utan att någon ifrågasatte detta.

MSB:s roll
Jag har ibland funderat över vad ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” MSB egentligen har för uppdrag. Denna myndighet lyder under Justitiedepartementet, har cirka 1000 personer anställda och en årlig budget på 1,2 miljarder (!) kronor.

Går man in på MSB:s hemsida så finner man nyheten att MSB deltar i världsunik lansering där tre länders radiokommunikationsnät sammankopplas. Det gäller svenska Rakel, finska Virve och norska Nödnett. Detta sker under samverkansövningen Barents Rescue i Kiruna den 23-26 september.

Vad händer vid en verklig kris?
Detta låter ju alldeles utmärkt. Men vad händer med samhällets kommunikation med invånarna under en verklig krissituation? I häftet ”Om krisen eller Kriget kommer” som delades ut till medborgarna 2018 rekommenderas vi att lyssna till P4 alltså via FM-nätet. Om detta slås ut helt eller delvis så finns inga alternativa vägar att tillgå.

Internet och mobiltelefoner är det första som slås ut
Man bör nog kunna utgå ifrån att internet och mobiltelefonnätet är det första som slås ut. Långvåg, mellanvåg och kortvåg används inte längre av gemene man. Så att även om militären snabbt skulle kunna få igång sändningar inom olika våglängdsområden med sin utrustning så saknar flertalet mottagare och kunskap för att kunna avlyssna dessa. Samhällets möjlighet till kommunikation med den egna befolkningen under en nödsituation verkar vara mycket sårbarare idag jämfört med den situation som rådde under kriget och detta trots all ny teknik som har utvecklats sedan dess.

Kan vi radiotekniskt intresserade göra något åt situationen?
Kan vi som är radiotekniskt intresserade och engagerade göra något för att få upp medvetenheten om detta?

Lars Lindskog

Länk
Ladda ned och läs Radiomuseets oktobernummer. Klicka här.

Redaktionell not
Mellanrubrikerna är satta av redaktionen.