”Ny” radiospion upptäckt! Möjligt boktips

Uppdaterat 2019-11-06.

— Av Rolf, SM5MX —

Omslag till spionbiografin Sonjas Rapport.

Vid en av mina rutinspaningar häromdagen i utbudet på ryska TV-kanaler på Internet fångades min blick av en ny rysk spionserie i 4 delar med det märkliga namnet ”Sonja Superfrau”, som nyligen haft premiär.

Hela serien fanns tidigare på Youtube. Där fanns lite snygg telegrafi med äkta ryska anropssignaler m m, som ofelbart triggar en radioamatör, varför jag nappade direkt.

Seriens fyra delar verkar nu kunna ses på någon av dessa länkar:
http://seasonvar.ru/serial-23721-Sonya_Superfrau.html och
http://damnserial.ru/serial-23721-Sonya_Superfrau.html

Själva telegrafin får alltså MVG, men att den skulle ha åstadkommits med just det redskap som visas, ställer jag mig något tvivlande till, se nedan.

Snyggt filmad, delvis i sepia o s v – men ”Sonja Superfrau” kan väl ingen någonsin ha kallat sig för att jobba i smyg? Helt riktigt. En bit in i filmen ser jag namnet Ruth Werner, som också finns på engelska Wikipedia. Således hette hon i verkligheten mest av allt Ursula Kuczynski.

Wikipediauppslaget ger ganska omfattande information om hennes (mig hittills obekanta) karriär, bl a att hon från Shanghai hade anknytning till den mer världsberömde ”radiospionen” Richard Sorge.

”Stalins bästa spion”
I sammanhanget kan noteras att Ursula Kuczynski faktiskt tilldelades avsevärt fler utmärkelser än Richard Sorge, som ju belönades först postumt. Sedan mer blivit känt efter det östeuropiska sammanbrottet 1989 om hennes insatser , har hon kommit att betecknas som en av mest betydelsefulla sovjetiska spionerna någonsin; någon har t o m kallat henne ”Stalins bästa spion”. Ett anmärkningsvärt inslag är att hon verkar ha tagit betydligt större risker än många av sina samtida kolleger – och ändå klarat sig. T ex Richard Sorge avrättades ju i Japan och andra tillintetgjordes av Sovjetunionen själv.

Kurir åt Klaus Fuchs
I samband med aktiviteterna i Storbritannien, där agent ”Sonja” bl a kom att fungera som kurir åt atomspionen Klaus Fuchs, riktades spionagemisstankar mot henne själv. Hon undkom då genom att fly till DDR, där hon sedan ägnade sig åt att skriva böcker, bl a självbiografin ”Sonjas Rapport”, som blev en bestseller.

Lågt pris på tyska upplagan
Som den uppmärksamme läsaren noterar, är bokens namn på tyska, inte engelska. Jag har googlat lite efter boken och konstaterar att det kan ha varit värt att följa med på tysklektionerna i skolan; det billigaste exemplaret jag hittat betingar 0,97 Euro för en begagnad utgåva på tyska, medan den engelska ”Sonya’s Report” kostar allt från c:a 20 USD till toppnoteringen 657.30 USD.

TV-serien bygger på självbiografin
TV-serien ”Соня Суперфрау” (Sonya Superfrau), som sänts av ryska NTV i dagarna bygger således på denna självbiografi.

Inslagen om radiotrafik ”mindre genomtänkta”
Här frestas jag dock skjuta in en egen betraktelse över inslag av radiotrafik i spionserier. Sådana scener är ej sällan, låt oss säga, ”mindre genomtänkta”- eller i klartext: oftast overkliga, ibland direkt skrattretande!

”Sonja” var sin egen telegrafist
Richard Sorge är förmodligen den som vi radioamatörer främst ser som alla tiders mest omsusade ”radiospion”, men av radioinslagen här och där i den i övrigt mycket välgjorda Sonjaserien att döma var uppenbarligen också agent Sonjas radiotrafik mycket omfattande under uppdragen på olika håll i världen; hon var även sin egen telegrafist. Det var aldrig Sorge.

150-takt (!) med primitiv nyckel
Det verkar som om filmmakare i gemen inte ens försöker göra radioscener trovärdiga; i t ex Sonya-serien hör man ofta perfekt CW i 150-takt – så långt allt väl – men att den telegrafin skulle ha åstadkommits genom hennes tama rörelser (med omväxlande höger och vänster hand) , över hennes primitiva redskap med 1 cm gap, en nyckel som dessutom vandrar på bordet i filmen, är jag tveksam till.

Anropssignaler ur ITU:s allokering (!)
Jag undrar dessutom om sovjetiska GRU och dess agenter skulle använda anropssignaler ur ITU:s allokering, alltså RSW32 och RSW20, som i denna film. Där skulle nog de vara “tveksamma”.

”Dä äint lätt å förklar”
Men, som en känd svensk slalomåkare en gång konstaterade, ”Dä äint lätt å förklar för den som int begrip”.

73,
Rolf