Idag gratulerar vi FRO som fyller 74 år

Uppdaterat 2020-05-17 kl 09.05.

Jan Johansson, Norrköping, SM5XAP, före detta generalsekreterare i Frivilliga Radioorganisationen FRO. Här fotograferad vid en återsamling  för telegrafister från kursen FRO13:5 (som under många år gavs på K3 i Karlsborg med Kjell Nerlich SM6CTQ som huvudlärare). Samlingen hölls på norra Öland under den Internationella fyrhelgen  2015.
FOTO © Erik SM7DZV.

Den 17 maj är det Norges grundlovsdag eller nationaldag. Det är också årsdag för FRO:s bildande. Året var 1946. FRO fyller därmed 74 år i dag. Redaktionen bugar och gratulerar.

När Andra Världskriget bröt ut 1939 var Sveriges beredskap allt annat än god. Beredskapsmässigt kan det antas att det militära försvaret vid krigets utbrott stod på ungefär samma nivå som Sveriges sjukvårdsberedskap gjorde vid månadsskiftet februari/mars 2020.

Under beredskapsåren ökades successivt såväl den svenska försvarsförmågan som försvarsviljan. 1946, i denna tidsanda bildades Frivilliga Radioorganisationen, FRO.

FRO:s jubileumsbok till 50-årsjubileumet 1996 låter berätta att all amatörradiotrafik var förbjuden under kriget. Sändarna fick lämnas in till lämplig myndighet. Ett antal amatörer blev emellertid krigsplacerade som signalister, tillsammans med sina stationer.

Efter kriget startade förhandlingar med myndigheterna om att återuppta radioamatörverksamheten. Det uttalades då ett klart intresse av att radioamatörernas organisation SSA skulle bidra till amatörernas användning inom försvaret. FRO bildades därför som en försvarssektion inom SSA. För att få bidrag till utbildningen och möjlighet att låna militär materiel anslöts FRO till Centralförbundet för Befälsutbildning (CFB). FRO:s jubileumsbok sammanfattar det som hände:

Försvarssektion inom SSA

Några medlemmar i Sveriges Sändareamatörer (SSA) bildade en försvarssektion. Brist på förståelse för radio som sambandsmedel hade många sändaramatörer upplevt under kriget. Det bidrog till intresset för FRO som en möjlighet att göra något åt saken. Teknikintresset var också ett viktigt motiv för medlemskap. Uppgiften blev att ge värnpliktiga telegrafister kompletterande utbildning och träning i militär signalering.

Alf SM5IQ om tidsandan
I samma jubileumsbok beskriver Alf Lindgren (SM5IQ S.K.) tidsandan:

Det var strax efter kriget. Omvärlden kändes inte helt säker, försvarsviljan var stor. Sändaramatörerna kände ett behov att befästa sin ställning genom att visa sig ”nyttiga” och inte vara en slumrande resurs.

Det var alltså bäddat för FRO:s födelse. Jag assisterade inte vid denna, men medlemsnumret 24 visar att jag ändå var på bettet. Som sändaramatör sedan 1939 och med militärtjänst på S1 1943 och i fält visste jag ju ganska väl vad det handlade om.

Alf SM5IQ uttrycker i boken sin mycket bestämda uppfattning om att radioamatörer var överlägsna militärt utbildade telegrafister, när han fortsätter:

Det var ju också ett obestridligt faktum, att när det gällde kortvågskommunikation på telegrafi, och det var vad som gällde då, så var varje licensierad sändaramatör totalt överlägsen de telegrafister som bara hade den undermåliga militära utbildningen att falla tillbaka på. Det är hårda ord, men jag står för dem.

Läs gärna fotnot med avvikande mening längst ned. (Red.)

Några hållpunkter i FRO:s historia
I jubileumsboken har Olle Kandell en artikel om datum, beslut och händelser under tiden för FRO:s tillkomst. Här redovisar vi några av hållpunkterna.

• 1945 beslutade SSA att bilda en försvarssektion. SSA:s årsmöte utsåg ordförande, medan SSA:s styrelse utsåg sekreterare och utbildningschef.

• I januari 1946 höll FRO:s styrelse konstituerande sammanträde.

• Den 17 maj 1946 justerades förslaget till bestämmelser för FRO och man beslöt att dessa skulle underställas SSA:s styrelse. Denna skulle även föreslås godkänna anslutning av FRO till Centralförbundet för befälsutbildning. En cirkulärskrivelse angående verksamheten godkändes, men utsändningen fick anstå tills vidare.

• Den 17 maj 1946 antogs de första medlemmarna i FRO. Den förste i raden var civilingenjören Arne Lindberg, Stockholm, (SM5VR). Ytterligare 60 medlemmar antogs samma dag.

•Den 3 juni 1951 beslutade styrelsen för SSA, med tio röster mot två, att meddela årsmötet 1952 att FRO upphört som sektion av SSA och att ett nytt, självständigt FRO återupptagit den nedlagda verksamheten.

Erik SM7DZV

FRO:s första medlemmar

De första medlemmarna i FRO.
Tryck [CTRL +] för att förstora texten. Tryck [CTRL 0] för att återgå.

FOTNOT

Lätt avvikande mening — tiderna har förändrats

I den citerade texten ovan beskriver Alf SM5IQ tillgången på telegrafister under beredskapsåren och omedelbart därefter. Under åtminstone två årtionden efter krigsslutet fortsatte Sverige att satsa stora belopp på såväl materiell som personell utbyggnad. Sambandstjänsten var inget undantag. Varje år utbildades uppskattningsvis 500 nya värnpliktiga telegrafister.

På 1990-talet lämnade jag värnpliktens krigsplacering för att inom FRO gå in i rollen som instruktör samt inom Hemvärnet som sambandsbefäl.

Med all respekt för Alfs bedömning av situationen under beredskapen och åren därefter, som jag naturligtvis inte kan uttala mig om, blev min egen erfarenhet under min aktiva period inom Hemvärnet en delvis annan.

Jag valde hellre en värnpliktsutbildad signalist än en radioamatör
Om jag då hade att välja mellan under värnplikten grundutbildade signalister och signalister utan motsvarande sambandsutbildning, vilka rekryterats av och utbildats av FRO, föredrog jag för det mesta den värnpliktigt utbildade signalisten. Skälet var att den senare hade flerdubbelt längre utbildningstid vilket också, enligt min mening, ledde till att han hade större tjänstbarhet. Han hade med andra ord förmåga att för det mesta lösa fler sorts uppgifter än signalisten med kortare utbildning. Dessutom uppvisade den värnpliktsutbildade signalisten ofta bättre signaldisciplin, det vill säga förmåga att bland annat hålla rätt på tider, frekvenser och trafikregler.

De flesta är i mitten av skalan
Efter vad jag skrivit i föregående stycke är jag angelägen att framhålla att det inte finns bara två grupper av signalister. Verkligheten visar att det stora flertalet, precis som skolornas betygssystem, ligger i mitten av skalan. Det innebär att Alf SM5IQ och jag har utgått från var sin ände på en skala där majoriteten, alla i mitten av skalan, är helt godkända och efter övning kommer att fungera mycket bra i sina befattningar. Sedan den obligatoriska värnplikten för alla avskaffades finns det inte längre 47-åriga signalister att rekrytera till Hemvärnet. Flertalet av oss andra, som under förra århundradet gjorde militärtjänst som olika sorters signalister, är så gamla att vi redan har fallit för Hemvärnets åldersstreck.

Tur att vi har FRO kvar
Det är därför tur att vi fortfarande har FRO. Låt oss bara hoppas att FRO också klarar av att utbilda den sambandspersonal som samhället kommer att behöva den dag det skorpar till sig.

Erik SM7DZV

Tack
till Anders SM6GT för påminnelsen om FRO:s högtidsdag.

Länkar
FRO Hemsida
Wikipedia: Syttene mai — Norges Grundlovsdag