Radiohistoria från 1940-talet:
”om svårigheten att avlyssna kortvågssändningar
vid Sveriges beskickningar i utlandet…”

Rundradiokarta över Europa från 1937 med förteckning över mellanvågsstationer och frekvenser.
Credit HB9DSP.

Utrag ur radiokartan: Del av stationsförteckningen.

Sista veckan i maj skickade Hermod Pedersen ett mejl till DX-lyssnarnas epostlista. Hermod Pederson är DX-are och var tidigare journalist på Sydsvenska Dagbladet.

Pedersen berättar i mejlet om en intressant radiokarta från 1937.

I mellanvågslistan återfanns bland annat mellanvågsstationen i Malmö på 1312 kHz.

Hermod gick vidare hittade en offentlig utredning SOU 1946:1:  Betänkanden om Rundradion i Sverige dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet.

”…om svårigheten att avlyssna svenska kortvågssändningar”
Pedersen fastnade bland annat för argumentation om behoven av rundradio därför att ”ett flertal svenska beskickningar i utlandet” haft svårigheter att ”avlyssna de svenska kortvågssändningarna”. Andra uppfattningar som framfördes handlade bland annat om varför Sverige absolut måste ha en egen röst i världen.

Läs Hermod Pedersens hela rapport: —>

Artikelförfattaren Hermod Pedersen.
FOTO: Skärmklipp (Byline) ur Sydsvenska Dagbladet.

Hermod Pedersen skriver:

Ferdy De Martin berättade nyligen i en MV-lista om en intressant radiokarta från 1937 som han hade hittat. Den finns här. När jag kollade in den fann jag att Malmö listades som en station värd att notera då, på 1312 kHz. Intressant, tyckte jag, som främst trodde att Hörby var vår främsta sändare i den dåtida världen.

…Så jag kollade lite kring just Malmös mellanvågssändare…
Och fann en intressant statlig utredning, som sattes igång under andra världskriget, men som först blev klar 1946 (SOU 1946:1). I denna beskrivs hur trådradion kan ersätta med en ny trådlös radio, en radiovärld som skulle komma att gälla fram till dagens digitala kabelradio, som i sin tur är på väg att ersättas av trådlösa digitala signaler.

Varför Sverige absolut måste ha en egen röst i världen
Det talades också svulstigt om varför Sverige absolut måste ha en egen röst i världen, och varför just Hörby måste bli den stora svenska utlandsrösten via kortvåg.

Utredningen, som förtjänstfullt har digitaliserats av Kungliga biblioteket, förklarar i förtjusande byråkratdetaljer allt man kan tänkas vilja veta. Kolla själv här:

För alla som inte orkar läsa en åldrig statlig utredning vill jag skapligt kort citera ett par saker som jag fastnade för. En är om behovet:

” Vittnesbörd om svårigheten att avlyssna de svenska kortvågssändningarna föreligga från ett flertal svenska beskickningar i utlandet. Under åren 1942 och 1943 ha klagomål i förevarande hänseende inkommit från beskickningarna i Madrid, Reykjavik, Washington, Santiago, Mexiko och Lima /…/
Från sjöfartshåll har framhållits, att det vore mycket svårt och ofta praktiskt taget omöjligt att höra svensk radioutsändning, så snart man kommit ut ur södra delen av Nordatlanten.”

Det hade visar sig vara oerhört svårt att höra något svenskt från två 12 kilowattare i Motala under andra världskriget :

”De krigförande länderna ha emellertid genom omplaceringar av stationer samt genom uppförandet av radiofyrar och s. k. störningssändare inom rundradions våglängdsband åstadkommit ett kaotiskt tillstånd i etern, varigenom möjligheterna till störningsfri avlyssning i oerhörd utsträckning försämrats. För närvarande torde det vara så, att avlyssning inom landet av svensk rundradio på grund av störningar från utländska stationer tidvis är onjutbar för de radiolyssnare, som endast ha tillgång till relativt låg fältstyrka från svenska stationer.”

”Ta i med minst 100 kW”
Efter ett krig, räkna med ett nytt radiokrig, manade utredarna, så ta i med minst 100 kW:

”För en hög effekt talar även det — trots alla internationella försök att reglera trängseln i etern — beklagliga förhållandet, att den enda möjligheten för ett land att kunna hålla ett antal våglängder fria från trafik från andra länders sändare synes vara att utbygga egna sändare med så stora antenneffekter, att fältstyrkorna på mottagningsorterna dominera över andra stationers fältstyrkor.”

Så varför Hörby?
Jo, på grund av det geografiska läget. Svenskättlingar i Nordamerika ansågs som en viktig målgrupp, så det måste bli Hörby:

”Första skälet är att man vid sändning riktad mot Nordamerika genom en sydligare förläggning reducerar, så långt det är möjligt, den ogynnsamma inverkan på radiovågorna, som det mot den magnetiska nordpolen allt mera koncentrerade jordmagnetiska fältet medför.

Andra skälet är att man genom en sydligare förläggning gör kortvågssändningarna på de längre våglängderna hörbara inom större delar av norra Sverige än vad som blir fallet med en nordligare förläggning.”

Jag kan, så här till sist, inte låta bli att notera en av många ingående detaljer (här talar vi trots allt om en statlig utredning) där man kommit fram till att en vanlig radioanvändare 1946 kunde räkna med att få betala 10 kronor om året i elräkning för sitt radiolyssnande:

”Effektförbrukningen per apparat uppskattas till 50 watt. Om man antager, att apparaterna äro i drift tre timmar per dygn under 330 dygn, vilken drifttid överensstämmer med resultatet av Radiotjänsts Gallupundersökning år 1943, och att strömpriset i medeltal uppgår till 20 öre per kilowattimme, blir strömkostnaden per apparat och år 0,05 X 3 X 330 X 0,20 = 9: 90 kronor eller avrundat 10 kronor. ”

Vilket fick utredaren att notera att

”kraft- och elverk ha en beaktansvärd inkomst från rundradiolyssnarna”.

Och så en radio – för 280 kronor
Ja, och så behövdes ju en radio, som i snitt bedömdes kosta 280 kronor. Plus en årlig licens på 10 kronor till staten. Smakar det, så kostar det.

Även förr.

Tack
Redaktionen tackar Hermod Pedersen för tillståndet att publicera hans artikel.

Erik SM7DZV