Om CQ-ekvilibrister — reflexion kring stationer
som ropar CQ utan att egentligen lyssna

Rolf SM5MX.  
FOTO Erik SM7DZV

I tester noterar jag ofta ett märkligt inslag, som främst verkar utbrett i sydost och ytterligare österöver. Nämligen dessa CQ-ekvilibrister som ideligen ropar CQ i rasande fart och lyssnar så korta pass däremellan att jag inte hinner sända hela min anropssignal på CW.

När jag svarat med (hela) min anropssignal, är de redan inne i nästa CQ-utbrott. Att de för det mesta inte hör mig – eller någon annan – behöver knappast nämnas. Vad är det egentligen de håller på med?

I RDA-testen i helgen trodde jag att en RW9:a höll flåsrekordet, ända tills jag hörde RX9:an. Om man kör full BK, hör man att hen sänder CQ och lyssnar t o m att jag hunnit sända ”SM”, sedan börjar nästa dårkaskad innan jag lyckats avslöja resten av min signal, alltså ”5MX”.

Att sända SM tar mindre än en sekund
Låt oss anta att jag har keyern ställd på 27 à 28 WPM när jag anropar. Detta innebär uppåt 2,3 tecken i sekunden. Att sända ”SM”, d v s = två tec tar alltså mindre än 1 sekund (ni som kan beräkna CW-hastigheter med ännu fler decimaler, behöver nu inte ingripa. Jag vet t ex att varken 5 eller M ingår i ordet PARIS; det är principen jag är ute efter)

Lyssnade mindre än en sekund mellan sina anrop
The bottom line: helgens rekordhållare lyssnade alltså mindre än 1 sekund mellan sina CQ:n. Jag befarar således att det i princip hade krävts en trumpet mot vardera örat för att väcka uppmärksamhet där.

Jag ställde en gång en fråga i ett forum hur man hanterar dessa CQ-fantomer och fick ett rätt gott råd: ”Rolf, du måste skaffa dig en ännu kortare anropssignal!”.

Rolf SM5MX

Etiketter: SM5MX, Telegrafi