Fartygets gnistsändare räddningen
när ordinarie sändarens transformator brann

MS Vinterland 1960. Gnist ombord Kenneth SM7CJQ.

Medelhavet 1960: MS Vinterland på väg mot Haifa i Israel. Telegrafist ombord Kenneth SM7CJQ. Plötsligt blir radiostationen svart, sändarens transformator har slutat fungera. Ingen annan möjlighet fanns att avisera fartygets ankomst än att starta fartygets gnistsändare.  Den fungerar. Kustradiostationen svarar.

Den ordinarie radiostationens transformator reparerades på Cypern, på hemväg från Israeel. Skepparen blev ordentligt sur när han såg vad reparationen kostade. Men det var inte Kenneths fel och är en helt annan historia.

När Edward Rogers fyra årtionden tidigare deltog i den första transatlantiska amatörradiotävlingen 1921 använde även han en gnistsändare. I januariutgåvan av QST 1922 noterades i artikeln ”Transatlantic Test Succeed!” att Rogers var den ende gnist som varit framgångsrik. Med undantag för en av USA:s stationer låg Rogers stationsplats också längre in på kontinenten än de övrigas.

Vid tiden för den transatlantiska amatörradiotävlingen 1921 hade gnistsändarna börjat fasas ut i USA till förmån för vakuumrörsoscillatorer. Medan gnistsändare förbjöds på land 1927 på grund av radiostörningar, förblev stationerna kvar som nödsändare i marin drift till långt efter andra världskriget.

Inom den svenska handelsflottan användes gnistsändare för nödtrafik in på 1960-talet. Sändarna var avstämda för 500 kHz och hade stor bandbredd vilket var en fördel när en nödsignal skulle tas emot.

Länkar
Wikipedia: Gnistsändare 
Youtube (2011-10-31) SparkGap Transmitter Test