Öllers patent på telegrafiapparat 160 år
Bytte ut bladfjäder mot en spiralfjäder

A. H. Öllers välkända telegrafnyckel. Förkromad version. Ägare Erik SM7DZV.
FOTO Erik SM7DZV

Av Erik SM7DZV

Den 17 oktober 1857, för nästan precis 160 år sedan, lämnade Anton Henric Öller in en patentansökan för en detalj i en telegrafapparat han konstruerat. Öller hade kommit på att man genom att byta ut en bladfjäder mot en spiralfjäder, kunde göra tangenten lättare att använda samtidigt som den kunde göras tystare.

Anton Henric Öller
1816 – 1889.
Illustration TM Daidalus 1955

Öller konstruerade och tillverkade den telegrafnyckel som blev prototyp för det som senare kom att kallas LM-nyckel och The Swedish Key.

I 1955 års upplaga av Tekniska Museets årsbok Daidalus finns en avhandling, en biografi, över Anton Henric Öller, författad av Rune G:son Kjellander. Denna artikel baseras i sin helhet på Kjellanders biografi över Anton Henric Öller.

Daedalus – En guldgruva för den industrihistoriskt intresserade
Tekniska Museets utger sedan 1931 årsboken Daedalus. Årsboken tillkom som en länk mellan museet och teknikhistoriskt intresserade personer, vilka bland annat bidrog med donationer till museets samlingar och/eller dess drift.

Daedalus digitaliserad – artiklarna kan laddas ned från nätet
Daedalus finns nu i digitaliserad form och samtliga artiklar som publicerats från 1931 och framåt går att ladda ned från nätet. Daidalus är en guldgruva för den industrihistoriskt intresserade.

Klicka här för länk till Daedalus söksida.

Kjellander beskriver hur Öller bland sina umgängesvänner räknade ”den bekante uppfinnaren, dåvarande kaptenen vid  Flottans mekaniska kår, Anton Ludvig Fahnehjelm (1807 — 75)”.

Kapten Fahnehjelm, som 1850 studerat detta ämne utomlands, bedrev tillsammans med optiska telegrafens linjechef, majoren Isaac Fredric von Heland, med stor energi propaganda för den elektriska telegrafens införande i vårt land. Dessa båda hade redan 1845 försökt konstruera en tele­ grafapparat, ehuru utan framgång.

Fahnehjelm lyckades nu i hög grad intressera Öller för telegrafförsök och var honom sedan be­hjälplig med råd och ledning. Den bekante fysikern Erik Edlund  (1819—88) tillhörde också denna krets, och av honom fick Öller lä­ra mycket. Han fick tillfälle att utveckla sin fallenhet för mekaniken, och framgången lät icke vänta på sig.

När den första elektriska telegraflinjen av regeringen den 1 feb­ruari 1853 anbefalldes till utförande mellan Stockholm och Uppsala, utsågs von Heland till chef för linjens byggande och Fahnehjelm skulle svara för stationerna. De begåvo sig samma månad till Upp­sala för att skaffa lokal till telegrafbyrå, uppköpa timmer till stolpar m.m. Denna telegrafbyrå fick öller i uppdrag att inreda med början den 15 maj mot ett månadsarvode av 50 rdr. Enligt Telegrafverkets handskrivna tjänstemannamatrikel inredde öller även Stockholms station i juli s. å., men ytterligare bevis härför saknas.

Experimenterade på all ledig tid
Kjellander beskriver hur Öller fortsatte med sina experiment på all ledig tid. År 1856 ar­betade han på en idé att utbyta telegraftangentens lamellfjäder mot en spiralfjäder. Härigenom blev tangenten lättare och tystare att ar­beta med och mindre utsatt för nötning.

Patent nummer 54 för sex år, den 17 oktober 1867
Tillsammans med urmakaren N. P. Lundström, Stora Badstugatan 6, sökte Öller patent, vilket beviljades för sex år den 17 oktober 1857 med nummer 54. Lund­ström hade under tiden ändrat professionen till matematisk instrumentmakare och flyttat till Bryggaregatan 7, där han jämte O. J. Gardell hade verkstad under firma N. P. Lundström & Co till 1858, varefter Gardell fortsatte ensam på platsen med en mekanisk verk­stad.

Verkstad för tillverkning mm av telegrafiapparater
Av rent intresse för telegrafväsendet och på egen bekostnad och risk grundade Öller därför den 1 oktober 1857 en särskild verkstad för tillverkning, reparation och förbättring av telegrafapparater, i första hand för Telegrafverkets behov, men sedermera även för Sta­tens Järnvägar och flertalet enskilda järnvägar.

Öller ”permitterad” med bibehållen halv lön

Öller Annons i Stockholms Adresskalender 1869.
Källa TM Daedalus 1955.

Samma år (1857, red:s anm.) erhöll Öller burskap som mekanisk fabriksidkare i Stockholm. Han var permitterad från Telegrafverket hela oktober månad med bibehål­lande av halva arvodet för att komma i gång med rörelsen.

”Föga vetenskaplig bildning och alls ingen i telegrafväg”

Öllers specialverkstad för telegrafiapparater blev den första i vårt land och man kan om man vill hävda, att härmed var det första fröet lagt till en svensk elektroindustri. Öller insåg klart betydelsen för Telegrafverket av en sådan verkstad, särskilt som instru­mentmakarna i Stockholm vid denna tid, enligt Fahnehjelm, »hade
föga vetenskaplig bildning och alls ingen i telegrafväg».

Öller ön­skade också själv utrymme och redskap för sina försök och rön. Han skulle då slippa bruka sin bostad till sådant, eller använda Lund­ströms verkstad och behöva dela resultaten med denne. Men ekono­miskt lönande kunde rörelsen icke bli, särskilt som den tillkom först när behovet av nya apparater avsevärt minskat.

1866 – Öller anställer Lars Magnus Ericsson
för en lön av fem kronor i veckan

Efter en veckas provanställning år 1866 anställdes Lars Magnus Ericsson som lärling med en veckolön på fem riksdaler… Flera av Öllers anställda grundade senare egna företag, som ofta kom att konkurrera framgångsrikt med Öllers företag.

När Lars Magnus Ericsson etablerade sig i telegrafnyckelbranschen torde han inte ha saknat idéer.

Kjellander: ”Öller ingen affärsman”
Konkurrensen från Öllers forna elever, bl.a. Lindholm & Wikström och F.J.Lemcke men främst L. M. Ericsson, började bli alltmera märkbar. Efter hand som L.M.Ericssons rörelse växte, lockades Öllers skickligaste arbetare dit såsom förmän och med avlöningar, som Öller inte kunde betala. Då Ericsson dessutom kunde göra apparater lika Öllers men billigare och efter hand kunde förbättra dem, förstod Öller att hans tid var förbi, och han beslöt 1886 avveckla sin rörelse i stort men fortsätta tillsvidare i liten skala med reparationsarbeten och dylikt.

Dog i lunginflammation 1889
Öller avled 1889 i lunginflammation, 73 år gammal.

Länk
Länk till Kjellanders artikel om Anton Henric Öller i Daedalus (1955) .

Fler industrihistoriska artiklar i Daedalus av Rune G:son Kjellander

Daedalus författarregister låter berätta att Kjellander uöver om A. H. Öller skrev ytterligare tre artiklar i årsböckerna:

– 1947 om Johan Erik Eriksson, konstruktör av kraftmaskiner och pionjär inom elektrotekniken.

– 1953 om Johan Wilhelm Bergström  i artikeln ”Mekanikus och daguerrotypist”. Om Bergström skrev Kjellander: ”Bland de många skickliga teknikerna under 1800-talets senare del intar J. W. Bergström en märklig plats: Få har varit så bemärkta av sin samtid och  så glömda av eftervärlden som Johan Wilhelm Bergström.”
Daguerrotypi var en förgångare till fotografi. Bergström hade många strängar på sin lyra vilket framgår av företagets annons i katalogen för Stockholmsutställnngen 1866 (sidan 105 i Kjellanders artikel.

– 1954 om civilingenjören och konstruktören August Peter Eberhard Seger. Kjellander skriver om Eberhard Seger: ” Bland vårt lands pionjärer på teknikens område intager civilingeniören August Peter Eberhard Seger en aktad plats. Han var en av dessa mångfrestare, som visade vägen, och vilkas grundläggande arbeten senare generationers konstruktörer kunde ytterligare utforma och förbättra. Allmänt bekanta äro hans konstruktioner av en ångturbin och dammsugaren
»Salus».”

FOTNOT 1
Om författaren Rune G:son Kjellander saknar redaktionen för närvarande dessvärre ytterligare biografiska eller bibliografiska uppgifter.

FOTNOT 2
Bilden på Öllers telegrafnyckel har tidigare ifrågasatts av någon av våra läsare som sett fotot. Ostridigt är gravyren på nyckelarmens översida: ÖLLER & Co STOCKHOLM. Det som möjligen kan förvirra är att nyckeln är förkromad vilket såvitt känt inte var standard. Förkromningen kan ha gjorts i efterhand.

När jag köpte nyckeln 1966 var den ursprungliga bottenplattan kraftigt skadad. Den befintliga bottenplattan är tillverkad av ädelträ och har samma mått som originalet. Knoppen på nyckelarmen är av samma träslag och tillverkad vid samma tillfälle.
//Erik SM7DZV